Och hur gör vi nu?

25.03.2020 kl. 14:07
Tänk vad ett litet virus kan ställa till. Plötsligt går mycket i vårt förbund i stå, och hela världen kippar efter andan. Beredskapen varierar mycket mellan länderna, men inget land har varit helt förberett. Förbundet blir nog som förr, men världen blir det inte.

Ingen av oss har varit i en liknande situation. Vi har igen fått ett bevis på att samhället inte kan sköta allt. Vårt personliga ansvar för att hindra spridningen är avgörande. Sköt hygienen, ta inte i hand, tvätta händerna, håll avstånd, nys och hosta i rockärmen, alla de här praktiska råden är viktiga att följa. Ju noggrannare vi följer reglerna, dess färre drabbas. Vi kommer successivt att återgå till ett nytt normalt liv i samma takt som antalet insjuknade minskar, och det sker snabbare, ju noggrannare vi alla är.

Regeringen tog till storsläggan när beredskapslagen börjar tillämpas, en helt unik åtgärd i fredstid. Alla som är över 70 uppmanas att inte röra sig bland mänskor, eftersom vi äldre är mera utsatta. Omtanke om oss är regeringens motiv, och det skall vi vara tacksamma för. Lagen förbjuder ändå inte användningen av vårt förstånd. Vi kan gå ut och motionera. Om vi undviker att komma nära andra kan vi uträtta ärenden. Bara vi följer myndigheternas goda råd kan vi leva ett rätt normalt liv i övrigt, men det konkreta sociala umgänget kan vi inte ägna oss åt.

Vi skall inte låta oss passiveras. När förbundets och föreningarnas aktiviteter är inhiberade eller framflyttade, skall vi hitta på annat att göra. Nu har vi tid att läsa. Också på egen hand kan vi försöka utöka våra färdigheter att använda datorn. Via den kan vi umgås med barnen, barnbarnen och vänner som vi nu inte kan träffa. Nu har vi också tid att ringa dem som vi länge borde ha ringt till. Vi kan kanske börja teckna ned våra minnen, som våra efterkommande kommer att vara tacksamma över långt in i framtiden. Vi har också tid för mera motion, både för kroppen och för knoppen. Kreativ fantasi är alltid bra, och nu finns det ett nytt utrymme för den.

De som redan tidigare kände sig ofrivilligt ensamma är alldeles speciellt utsatta nu. Alla känner vi någon sådan. Ring eller skriv några rader. En sådan omtanke kan lätta upp vardagen mycket och dämpa en eventuell depression.

Också i förbundet vill vi hitta på nya former av aktivitet när de traditionella nu är i vila. Då behöver vi hjälp av varandra. Berätta gärna om hur du själv anpassat dej till den nya situationen, och om de nyttiga aktiviteter du nu ägnar dej åt. Många föreningar planerar ny verksamhet för nuläget. På förbundets hemsida kommer både medlemmarnas och föreningarnas tankar och idéer att presenteras. Så kan vi lära av varandra och göra vardagen lättare.

Också om regeringens rekommendation om extra stor försiktighet inte gäller pensionärer under 70, så gäller nog samma regler för aktsamhet också för dem, liksom för alla andra i vårt land.

Det enorma flödet av information har bidragit till oron och rädslan, trots att det mesta varit sakligt. Stäng av när du vet hur vi skall skydda oss och gör någonting annat.

Det här är inte världens undergång, men hela vårt samhälle ruskas nu om med besked. Jobb som försvinner och stängda gränser är dyrt för vårt samhälle. Vårt lands förmåga att klara en kris testas nu och alla har vi ansvar för att vi klarar testet. När vi alla tar vårt ansvar är krisen bakom oss fortare. Tillsammans skall vi klara det!

 

 

 

Ole Norrback, förbundsordförande

ANNONSER