Ta influensavaccin – så hålls både du själv och alla vi andra möjligast friska i vinter

28.09.2018 kl. 10:32
Också om höstens ankomst verkat osäker med varmt väder och gröna lövträd långt in i september kan man vara säker på att vi, även om vintern skulle bli mild, står inför en influensaepidemi. Influensan vilar aldrig,  också under vår sommar härjar den på södra halvklotet som då upplever sin kalla period.

Influensaviruset utvecklar sig ständigt och växlingen mellan norra och södra halvklotet ger viruset ett konstant försprång i förhållande till vårt immunsystem, som bara känner igen sådana mikrober det tidigare kommit i kontakt med.
Eftersom influensaviruset oftast brutalt däckar sitt offer och i vissa befolkningsgrupper dessutom är förknippat med besvärliga komplikationer och en ökad dödlighet är det angeläget att skydda sig mot infektioner. Viktigast är att undvika dropp-kontaktsmitta vilken sker då något som en influensapatient nyst ut kommer i kontakt med en annan persons slemhinna. Patienten nyser ut myriader av små doppar vilka landar på olika ytor, torkar in, och bara väntar på att få fastna på ett finger som oaktsamt har sin följande anhalt i en näsborre, ett öga eller en mun. Att helt och hållet kunna undvika sådan smitta är en omöjlighet. 
För att öka våra möjligheter att undvika influensasmitta har det utvecklats influensavaccin vars sammansättning förändras årligen för att på bästa möjliga sätt motsvara den kommande epidemins influensavirus och därmed lära immunsystemet känna igen ett virus det ännu inte kommit i kontakt med.
Influensavaccin ingår i Finlands nationella vaccinationsprogram med målsättningen att ge personer med förhöjd risk för allvarliga komplikationer till influensa ett bättre skydd. I denna grupp ingår barn under tre års ålder, gravida, personer med sjukdom i lungor, njurar eller hjärta, samt alla 65 år fyllda personer. Eftersom vaccinet trots att det minskar risken för infektion med upp till 80 procent, inte helt kan förebygga infektion rekommenderas att närstående till de mest utsatta vaccineras. Tidigare i år stadfästes en lag som ålägger hälsovårdspersonal att ta influensavaccin för att minska patienternas risk att smittas. Eftersom militärens garnisoner ofta fungerar som språngbräde för epidemierna vaccineras också alla beväringar mot influensa.
Influensavaccin är något det är lätt att ha en åsikt om och man hör ofta rätt besynnerliga tolkningar av de egna upplevelserna. 
På mottagningen har jag mer än en gång hört, ”…jag som sällan får influensa tog vaccinet och fick den värsta influensa jag någonsin haft!”. Förklaringen är enkel, personen insjuknade inte för att vaccinet skulle ha försämrat immunförsvaret utan för att vaccinet inte hos denna person lyckades lära immunförsvaret att känna igen det nya och ilskna influensaviruset. Missuppfattningen beror på ofullständig kunskap om vaccination, vilken leder till feltolkning av orsakssammanhanget i den egna upplevelsen.
Efter att ett antal personer fått narkolepsi i samband med vaccinationen mot svininfluensa 2009 var det många som beslöt sig för att inte ta influensavaccin. Episoden undersöktes väldigt noga och det visade sig att vaccinet ensamt inte kunnat orsakat narkolepsi. De insjuknade var bärare av en rätt sällsynt gen men inte ens kombinationen av genen och vaccinet kunde förklara narkolepsin varför en eller flera yttre faktorer antas ha bidragit till narkolepsifallen. Tidigare vaccinationer med liknande vaccin och vaccination med samma vaccin i många andra länder ledde inte till en motsvarande ökning av narkolepsifallen. 
En intressant detalj i sammanhanget är att av de ungefär 1 miljon vaccindoser som årligen skaffas av den offentliga sektorn för att kunna tillgodose behovet hos riskgrupperna blir det ofta över mer än 100.000 doser. Däremot brukar personer som inte tillhör riskgrupperna vara så benägna att låta vaccinera sig att apotekens lager vissa år tagit slut. Ju fler som vaccinerats desto svårare får influensaviruset att orsaka epidemi eftersom smittspridarna blir färre. 
Influensavaccin har funnits i nästan ett halvt sekel och har under den tiden vidareutvecklats för bättre effekt och större säkerhet samtidigt som man samlat in enorma mängder information om hur vaccinet fungerar. En fortlöpande uppföljning av säkerhet och effekt och en systematisk utvärdering av denna information lägger grunden för trygg vaccinering. Den största utmaningen kvarstår ändå, att räkna ut egenskaperna för följande epidemiska influensavirus och därmed lägga grunden för ett möjligast effektivt vaccin. 
Mot denna bakgrundsinformation hoppas jag att möjligast många av God Tids läsare kommer att ta influensavaccin när det blir tillgängligt senare i höst. På så sätt håller vi oss själva och andra möjligast friska.


 

Otto Lindberg, geriatriker

ANNONSER