Fråga doktorn: Vattenkranen är nästan lika viktig

 
Vid medicinsk handläggning av hälsoproblem hos både äldre och yngre förväntas läkaren ordinera en lämplig medicin för att bota eller åtminstone lindra problemet. Patienterna kan därför bli överraskade då de får höra att medicinen från apoteket eventuellt behövs, men att man på icke-farmakologisk väg kan komma ganska långt i behandling av många sjukdomar. Tyvärr glömmer vi läkare lätt bort att betona vikten av till exempel motion och adekvat vätsketillförsel. Ibland kan det för läkaren kännas lättare eller mer förenligt med en stram mottagningstidtabell, att ta till receptblocket än att ta sig tiden för att skapa motivation hos patienten att börja motionera eller att på ett adekvat sätt sköta sin vätsketillförsel. Fråga därför också efter dessa råd! 
I denna kolumn vill jag nu sjunga vattnets, saftens och surmjölkens lov.  
Studier visar att nästan hälften av alla äldre går omkring med konstant vätskebrist. Eftersom tillståndet är konstant märker man inte att något är på tok trots att de flesta organsystem fungerar sämre än om vätsketillförseln vore adekvat. Samtidigt kan en tvivlande fråga sig om den relativa vätskebristen har någon betydelse eftersom den ändå inte märks i vardagen.  
Vätskebristen saknar inte betydelse eftersom den ökar risken för en lång rad olika sjukdomstillbud, allt från hudproblem och förstoppning till benbrott och lunginflammation. Inte nog med det, blir vi så sjuka att vi blir intagna på sjukhus är risken att lämna sjukhuset i likbil mångfaldig hos den som är dehydrerad då den blir intagen.  
Vanliga symptom på bristande vätsketillförsel är kraftlöshet, förstoppning, muskelkramper, lågt blodtryck, huvudvärk, torr mun, försämrad tankeverksamhet och dålig balans. 
Orsakerna till otillräcklig vätsketillförseln hos äldre är många och ofta förekommer flera av dem parallellt. Törsten liksom hungern minskar med åldern. Är man inte törstig, måste man påminna sig själv att dricka och det i sin tur kräver stöd av både minne och motivation.   Med åldern ökar också sannolikheten att man blivit ordinerad medicin som påverkar vätskebalansen exempelvis vätskedrivande blodtrycksmedicin eller dito diabetesmedicin.  
Även njurarnas åldersrelaterade försämring i förmågan att koncentrera urin leder till en större avgång av vätska och således till ett större vätskebehov än hos yngre personer. Diabetes och njursjukdom kan leda till ökad urinutsöndring. Den nästan vanligaste och säkerligen allvarligaste orsaken till vätskebrist är den som patienten själv med berått mod utsätter sig för. Det faller sig nämligen helt naturligt att begränsa sitt vätskeintag om man på grund av sjukdom måste kissa ofta eller om man har svårigheter att hålla tätt. Inte nog med att man med sådan självsvält inte får nämnvärd hjälp mot besvären, man flyttar sig på sikt ur askan i elden vad gäller hela sitt hälsotillstånd. 
Hur skall vi då få i oss tillräckligt med vätska och hur mycket gäller det att dricka? 
Vårt dagliga vätskebehov rör sig kring 2 liter och om vi på grund av fysisk aktivitet, hetta eller annan orsak svettas mycket, gör vi klokt i att yttermera öka vätskeintaget. Likaså ökas vätskebehovet om vi drabbas av magsjukdom med diarré eller uppkastning. Är vårt vätskebehov ökat av någon orsak gör vi, för att inte lakas ur, klokt i att fylla på med något som innehåller salter. Fruktjuicer och surmjölk sköter vid sidan av vätskebalansen också saltbalansen. Många patienter tycker att det verkar som en omöjlig uppgift att dricka 2 liter kranvatten och den uppfattningen gör man som läkare klokt i att respektera. Om inte kranvattnet smakar finns olika former av mineralvatten med och utan tillsatt smak. Kranvattnet kan göras mer spännande genom att lägga i bitar av apelsin, äpple eller gurka eller varför inte en kvist mynta. Alkoholdrycker bör man vara återhållsam med eftersom alkohol har vätskedrivande effekt. Kaffe är också vätskedrivande, varför man för varje kopp kaffe gör klokt i att fylla på med ett extra glas vatten. Te är inte lika vätskedrivande som kaffe. Att dricka tillsammans är alltid roligare än att dricka ensam och då man vill hjälpa någon annan att dricka gör man klokt i att göra en paus för att dricka tillsammans. En extra bonus med det tillvägagångssättet är att man också själv får i sig vätska. 
Det är bra att komma ihåg att viss mat också innehåller mycket vätska. detta gäller inte bara soppor och puréer utan även grönsaker och frukter.  
Genom att målmedvetet sköta sin vätskebalans och sikta mot ett dagligt vätskeintag på cirka 2 liter kan vi undvika många hälsoproblem och underlätta handläggningen av de problem vi drabbats av. Det är naturligt att man måste gå på toaletten oftare om man dricker mera, men hos den som sköter om att vätskeintaget är tillräckligt, är genomsköljningen av njurarna dels något som bidrar till att hålla njurarna friska och dels ett trevligt tecken på att man lyckats i sin föresats att undvika uttorkning och de besvär detta tillstånd kan medföra.