Vår syn på hur vi har det

14.11.2016 kl. 11:54
LEDARE #8 Opinioner mäts i de mest underliga sammanhang. En del mätningar görs för att påverka, för att forma åsikter och för att sälja. Som man frågar får man svar om frågan är formulerad så att ett svarsalternativ framstår som mera lockande än de andra.

Det klassiska vulgärexemplet är frågan: ”Har du redan slutat slå din fru?”, som man uppmanas svara ja eller nej på. Svara man ja, så medger man misshandel, svara man nej är det ännu värre, då fortsätter misshandeln. Opinionsmätningar kan man tro mera på – dock aldrig helt  – när de upprepas över tid, och när frågorna förblir desamma.
Pensionärsförbunden har mätt opinionen med närmast identiska frågor bland äldre vart tredje år sedan år 2007. Den senaste publicerads för någon vecka sedan. Opinioner förändras ständigt, men sällan mycket. Åsikterna bland några hundra äldre, när antalet pensionärer är över 1,3 miljoner, speglar naturligtvis inte hela sanningen, men upprepningen ökar trovärdigheten.


Några iakttagelser är värda att notera. En är att intresset för att vara medlem i en pensionärsförening är klart större bland svenskspråkiga. Alla aktiva i våra föreningar kan känna sig nöjda över den åsikten. Det bästa beviset för att verksamheten uppskattas är ju att medlemmarna hos oss blir allt flera. 
Svaren är, som oftast i mätningar av åsikter, delvis motstridiga. Å ena sidan anser de allra flesta att föreningarna behövs, å andra sidan har intresset minskat för att bli medlem. Också om förändringarna är små, så är de noterbara. Flera anser nu att vår betydelse som påverkare har ökat, en uppfattning jag också delar. Våra åsikter vill beslutsfattare inom både den offentliga och privata sektorn hörs allt oftare.
Tre av fyra anser att äldre diskrimineras, och två av tre anser att äldre bemöts som andra klassens medborgare. Inom arbetslivet är diskriminering av äldre tydlig, men bland pensionärerna är den svårare att upptäcka. Här behövs uppföljande frågor. Oron för förändringarna i äldreomsorgen kan vara en orsak, säkert också rädslan för att pensionerna kommer att minska. Möjligen finns också här en kulturskillnad mellan svensk- och finskspråkiga. Jag träffar varje månad hundratals pensionärer, men möter nästan aldrig den här typen av oro, trots försök att diskutera också sådant som oroar. Möjligen är oron större bland dem som inte är med i vår verksamhet. 


Olika institutioners trovärdighet tycks vara obligatoriska frågor i de flesta åsiktsmätningar. Som oftast kommer riksdag och regering långt ned på listan, medan de myndigheter, som politikerna har ansvar för, här Folkpensionsanstalten, alltid har större trovärdighet. Förstå sig den som kan.
Fyra av tio uppger ensamheten som ett problem. Ännu flera anser att pensionen är otillräcklig. Ensamheten är en fråga om medmänskligt ansvar. Den kan vi försöka minska, bl.a. genom att locka äldre med i vår verksamhet. Bara en större tillväxt i ekonomin kan ge alla en större pension. Mera tillväxt kan vi få om den kortsiktiga egennyttan får ge vika för långsiktighet och med mera mod till förändringar.
Inför de återstående åren av livet prioriterar nästa nio av tio nära kontakter till familj, släkt och vänner. Över hälften vill leva hälsosamt, bli mera förstående inför andra mänskor och företeelser samt ta hand om närstående. De uppgifterna är väl de mest uppmuntrande i hela rapporten. 
Frågorna ställdes också på svenska, men tyvärr är rapporten bara på finska, ännu ett exempel på att det blir svårare att få service på svenska. Den kunde gärna presenteras på föreningarnas möten.
OLE NORRBACK
förbundsordförande

ANNONSER