Vi skall regelbundet gå på hälsokontroll hos både läkare och tandläkare. Vi skall också gymnastisera hjärnan; läsa, fylla i korsord och sudoku, skriva ned minnen, resa. Vi skall vara sociala; träffa vänner, vara med i pensionärsföreningens alla aktiviteter, ställa upp för egna och andras barn och barnbarn, delta i samhällsdebatten. Vi skall vara kulturella, gå på teater, opera och bio, se idrottstävlingar, kanske själva också vara med som glada amatörer. Och, sist men inte minst; vi skall hjälpa varandra, besöka vänner som är ensamma, och så skall vi vara glada och le åt alla håll.
Kära nån, ingen gammal mänska klarar ju av allt det där med livet i behåll, säger de flesta. Så är det väl. Den här flåshurtiga uppräkningen kan knappast någon följa, avsikten är bara att mana till eftertanke. Rätt långt rår vi nämligen själva över vår hälsa och vårt välbefinnande. Mångsidig aktivitet så långt de personliga resurserna och krafterna medger, bidrar nog klart till bättre hälsa och välbefinnande.
Allt klarar vi ändå inte av på egen hand. I något skede behöver vi hjälp av andra. Ansvaret för social- och hälsovården har vi gett till staten och kommunerna, snart också till landskapen. Kan vi längre lita på att samhället ger oss den trygghet vi behöver för ett gott liv, när vi pensionärer blir flera och resurserna inte ökar? Förändringarna av social- och hälsovården kommer att beröra oss på många sätt, hur vet inte ens alla experter. Redan nu ser vi problem när allt flera skall bo hemma allt längre och hemhjälpen inte räcker till. Digitaliseringen av servicen till oss äldre ger i synnerhet dem som inte behärskar tekniken bekymmer.
Sannolikt får vi räkna med att vårt individuella ansvar för oss själva och för varandra ökar. När allt flera bor hemma, ökar antalet närståendevårdare automatiskt. Då behövs ett enhetligt system för ersättning, avlastning och gärna skolning. Individuell träning och rehabilitering – nu en bristvara – gör gott för både dem som vårdar och dem som vårdas och spar på samhällets kostnader.
Samhällets förväntningar på organisationerna kommer att öka. Vi har redan nu många pensionärer som är medfostrare i skolorna. Också inom äldreomsorgen kan man bygga upp liknande system, där friska pensionärer hjälper och stöder både hemmaboende, ensamma äldre och sådana, som bor på vårdhem.
Nytänkande behövs också inom hälsovården. I stället för att skriva ut medicin åt en deprimerad, som mest plågas av ensamhet, kunde läkaren skriva ut en pensionärsförenings medlemskort på villkor att patienten deltar aktivt i någon verksamhet. Övermedicinering är ingen ovanlig företeelse bland äldre. I stället för ett recept till apoteket kunde receptet ge rätt, eller åtminstone uppmana till motion, till kulturella aktiviteter eller till socialt engagemang i någon form. Mänskan är ju en helhet, och alla problem eller all ohälsa kan inte motverkas bara med preparat från apoteket.
Förändringarna i vårt samhälle är stora och snabba och berör också oss äldre. Idag har förbundet för liten kapacitet att effektivt följa med vad som planeras och sker. Vid sidan av förtroendevalda, skulle förbundet behöva en anställd person för att bättre klara intressebevakningen, men ännu saknas pengarna.
.png)
