Familjens yngsta hade redan krupit ur skalet när jag etablerade mig. Tyvärr har jag inte insyn i själva logementet, varför jag inte vet någonting om barnaskarans numerär. Däremot har jag kunnat studera kosthållningen.
Aptiten förefaller att vara god, och föräldrarna hade fullt sjå med mathämtningen. Jag satt en eftermiddag och tog tid. Det var 30-40 sekunder mellan matleveranserna, skötta av mor och far, turvis, antar jag. Det är inte alldeles lätt att se skillnaden på han och hon om man inte är fackman. Jag betraktade dem alla som hen och tycker att de får hålla reda på klassificeringen själva.
Alltnog, utspisningen sköttes med raska tag, möjligtvis deltog ytterligare någon barnlös moster som hjälpreda, men det är bara gissningar. Begreppet mattider tycktes vara okänt, serveringen pågick hela dagen. Framåt kvällen väntade jag mig en viss avmattning i aptiten, och litet stillsammare blev det nog, men en lättare supé före sängdags tycktes vara välkommen. Morgontrafiken satte in rätt tidigt, och matintresset föreföll oförminskat.
Trots att de flitiga föräldrarna hade en kort mellanlandning på en glasskiva utanför det fönster där jag sitter just nu och skriver detta, hade jag svårt att riktigt kunna se och komma underfund med vad slags läckerheter som vankades. Att någon aptitretande mygga fick sätta livet till kunde vara en bekräftelse på talesättet att den enas död är den andras bröd. Kostcirkelns lärdomar var väl inte så välkända, men en viss blandning av animalier och vegetabilier kunde ändå iakttas. En av matleverantörerna infann sig en dag med en klase små röda bär, dessert sannolikt.
Hur man riktigt klarade dryckessidan förblev en öppen fråga. Glada dryckesvisor var därmed knappast heller aktuella, även om de ivriga pipanden som mötte serveringspersonalen vid varje leverans tyder på att vokala resurser hade funnits.
Några dagar efter det jag hade skrivit detta (10.7.) visade det sig att en välgödd junior hade hamnat på min fönsterplåt, därifrån den sedan, efter vissa aeronautiska nybörjarsvårigheter, fortsatte ut i det okända, följd av mina bästa välgångsönskningar.
Anders G. Lindqvist
.png)
