Finländare vistas mycket utomhus, i genomsnitt 3,5 gånger i veckan. Vi har en fin allemansrätt i vårt land och en stor del av utomhusvistelsen sker just i naturen, en finländare vistas i naturen 140 gånger per år. Men gäller detta även äldre inom hemvården och boenden med heldygnsomsorg, har vi rätt att vistas utomhus hela livet ut?
I regeringsprogrammet finns en åtgärd som handlar om att utreda möjligheten till en subjektiv rätt till utomhusvistelse för äldre och denna utredning publicerades 22 januari i år. Utredningen ger oss en gedigen genomgång över de hälsofrämjande och förebyggande aspekterna i att vara ute, hur regelbundenhet är viktigt och att grönområden är viktiga ställen att vistas på. Vi får också läsa en bra genomgång över hur rätten att vistas utomhus förverkligas inom olika välfärdsområden. Tyvärr är resultaten inte positiva.
Utredningen visar att äldre inte får möjlighet att vistas tillräckligt ute inom boenden med heldygnsomsorg, men speciellt för äldre inom hemvården är möjligheterna att få komma ut sämre än inom boenden. 57 procent inom hemvården kommer ut mindre än en gång i veckan. Det finns regionala skillnader, men också skillnader i definitionen av utomhusvistelse. Det kan betyda allt från promenad, sitta ute på gården, men också ett öppet fönster.
Det verkar som om vår rätt att vistas utomhus upphör när vi blir äldre och bor hemma. Hemvården har inte resurser att föra oss ut och vi kanske saknar anhöriga som kan hjälpa till. Då kunde planen om att stifta en subjektiv rättighet till utomhusvistelse för äldre trygga allas rätt att komma ut.
Tyvärr föreslår utredningen ingen sådan subjektiv rättighet, eftersom det saknas pengar för att genomföra detta. I stället föreslås att man ser över nuvarande stödformer och försöker utnyttja resurserna bättre. Förslaget känns kortsiktigt i en situation som tydligt visar på brister speciellt bland äldre inom hemvården. Där föreslås som lösning hjälp av föreningar och volontärer, men tyvärr skär man i organisationernas finansiering som möjliggör koordinering av just denna typ av verksamheter.
Det är bra att äldres rätt till utomhusvistelse nu har utretts, eftersom det saknats en heltäckande bild över hur det förverkligas inom äldreomsorgen. Utredningen ger en bra nulägesanalys. Det läggs också fokus på de hälsofrämjande aspekterna av att vara ute. Rätten till utomhusvistelse ses inte som en hobby utan som en vårdform och en förebyggande åtgärd som kan spara i det långa loppet.
.png)