De underliggande orsakerna kan dels härledas till urinblåsan och dels till vävnaderna som omger urinröret genom vilket urinblåsan tömmer sig. I de flesta fall finns mer än en orsak till problemet.
Svårigheter att tömma blåsan drabbar oftast män vars blåshalskörtel eller prostata växer med tilltagande ålder. Urinröret som går genom prostatan kläms ihop av den omgivande prostatan. Ju trängre rör, desto långsammare flöde. Strålen som i barndomen var en kraftig och lång båge blir allt svagare och till slut blir det svårt att kissa stående utan att tårna blir våta. Prostatan kan också bukta in i urinblåsan och försvåra tömningen av vissa delar av blåsan.
Hos damer kan tömningen av urinblåsan märkbart försvåras av blåsframfall d.v.s. det tillstånd då urinblåsan får slidans främre vägg att bukta inåt och nedåt i slidan. Blåsframfallet kan försvåra tömningen av vissa delar av blåsan och i värsta fall orsaka en veckning av urinröret som försvårar tömningen av hela blåsan. Oförmågan att tömma blåsan ökar risken för urinvägsinfektioner i och med att ett boägg av urin ständigt ligger i blåsan.
En ofullständig blåstömning tenderar också att förvärras med tiden vilket leder till att blåsväggen förslappas vilket ytterligare försvårar blåstömningen. Urinblåsans volym ökar då sakta men säkert och volymer på mer än en liter är i sådana fall ingen ovanlighet. När blåsan är slapp och förstorad kan urinen “rinna över” och man drabbas paradoxalt nog av inkontinens trots att den underliggande störningen är svårigheter med att tömma blåsan.
På samma sätt som tömningssvårigheterna kan urininkontinens också ha många orsaker. Man brukar särskilja mellan stress- eller belastningsinkontinens och trängningsinkontinens. Typiskt för stressinkontinensen är urinläckage vid lägesförändringar, vid hosta, skratt, lyft eller träning som momentant ökar trycket i bukhålan. Stressinkontinensen beror på att musklerna i bäckenbotten och/eller urinrörets slutarmuskel är försvagade.
Stressinkontinens är vanligast hos kvinnor, men hos män som genomgått behandling för prostatacancer eller överväxt av prostata är stressinkontinens inte heller ovanligt. De vanligaste och ofta samverkande orsakerna till stressinkontinens hos kvinnor är resttillstånd efter förlossningsskador i bäckenbotten, svagare slemhinnor till följd av minskad östrogen efter klimakteriet, åldersbetingad försvagning av bäckenbottenmuskulatur, resttillstånd efter gynekologiska operationer och övervikt.
Knipövningar för att träna bäckenbottenmuskulaturen, undvikande av tunga lyft och livsstilsförändring kan lindra stressinkontinens. Hos kvinnor kan lokal östrogenbehandling hjälpa. Också operativ behandling av stressinkontinens är möjlig.
Träningsinkontinensen kan förekomma isolerat vilket är vanligare hos män. Hos kvinnor däremot förekommer kombinerad trängnings- och stressinkontinens oftare än isolerad trängningsinkontinens. Vid trängningsinkontinens förnimmer man en plötslig och intensiv känsla av att behöva kissa. Ju närmare man kommer toaletten desto värre blir trängningen och strax innan man hinner fram är det klippt. Trängningsinkontinensen orsakas oftast av en överaktiv urinblåsa som drar ihop sig okontrollerat. Blåsan reagerar på psykisk belastning och trängningsinkontinensen kan variera beroende på livssituation. Också urinvägsinfektion kan ge upphov till trängningsinkontinens. I sällsynta fall orsakas trängningsinkontinens av en neurologisk sjukdom såsom Parkinsons sjukdom eller MS.
Vid trängningsinkontinens rekommenderas självständig blåsträning med gradvis förlängd tid mellan toalettbesöken. Likaså rekommenderas bäckenbottenträning för starkare muskler och bättre kontroll av urinflödet samt regelbundna toalettbesök. Dessutom lönar det sig att minska intaget av koffein, alkohol och kolsyrade drycker vilka alla kan irritera blåsan. Är det möjligt att minska den psykiska belastningen brukar det också lindra besväret.
Det finns också läkemedel vilka minskar aktiveringen av blåsväggen och hjälper blåsan att slappna av. Hos kvinnor kan lokal östrogenbehandling också hjälpa. Ibland kan botoxinjektioner lindra trängningsinkontinensen och i sällsynta fall används behandling med neuromodulator som elektriskt stimulerar de nerver som styr blåsan.
Ganska ofta kvarstår ändå en viss inkontinens trots god mångsidig behandling. Lyckligtvis finns idag ett mångsidigt utbud av inkontinensskydd. För kvinnor bindor och trosskydd, för herrar inlägg och byxskydd, och för svårare fall och vid nattligt bruk skyddsbyxor. Moderna inkontinensskydd innehåller superabsorbenter som binder fukten mycket effektivt. Inte ens stora mängder urin gör skyddet vått, det blir bara tyngre. Materialen andas vilket minskar risken för instängd lukt och hudirritation. Moderna inkontinensskydd innehåller ämnen som binder ammoniak och neutraliserar lukten av urin.
Mot denna bakgrund kan man konstatera att behandlingen av urininkontinens och också handläggningen av den inkontinens som inte helt svarat på behandling är på en helt annan nivå än för 30-40 år sedan. Ett besvär som tidigare kraftigt begränsade den drabbades aktiviteter behöver idag varken märkas av andra eller nämnvärt begränsa aktiviteterna.
.png)