För vem är EU bra?

LEDAREN # 3 2014 Ett kort svar är: för de flesta. Var vi än bor på vår jord och vad vi än gör, blir vi allt mera beroende av varandra. Miljöproblemen kommer över gränserna utan pass eller visum, ekonomin och handeln är globala, och allt flera av oss har levt eller kommer att leva i flera länder. Betydelsen av det internationella samarbetet för oss alla ökar dag för dag.

Ett kort svar är: för de flesta. Var vi än bor på vår jord och vad vi än gör, blir vi allt mera beroende av varandra. Miljöproblemen kommer över gränserna utan pass eller visum, ekonomin och handeln är globala, och allt flera av oss har levt eller kommer att leva i flera länder. Betydelsen av det internationella samarbetet för oss alla ökar dag för dag.

EU grundades i tiden på ruinerna av ett i andra världskriget sönderbombat Europa. ”Aldrig mera krig” var devisen när Kol- och stålgemenskapen bildades för att de deltagande länderna skulle kunna kontrollera användningen av kol och stål, de viktigaste komponenterna vid tillverkning av vapen. Fred, stabilitet och ökad välfärd för alla var – och är – de övergripande målen i EU. Freden och stabiliteten är grunden för ett gott liv överallt. Just nu påminns vi igen om att freden inte är ett för alltid uppnått tillstånd. Rå maktpolitik används för att hetsa mänskor mot varandra också i vår världsdel.
 
Vissa obehagliga strömningar i tiden för tankarna till 1930-talet. Krav på livsrum för dem som talade tyska ansågs då ge rätt att med militärmakt inta andra länder, nu talar ryska ledare samma språk och agerar på samma sätt. Under 30-talets ekonomiska kris växte missnöjet, populismen ökade, extrema rörelser som föraktade den representativa demokratin växte sig starka, och det som var annorlunda framställdes som ett hot. Med förakt för spelregler och avtal kunde de extrema grupperna skaffa sig inflytande. 1900-talet såg två totalitära maktsystem växa fram och försvinna i Europa, fascismen och kommunismen. Tiotals miljoner oskyldiga mänskor fick sätta livet till i deras ”idealsamhällen”. 
Idag kan vi se samma tankar på tillväxt i alla länder, också hos oss. Ekonomin krisar med ökad otrygghet som följd, populismen har enkla svar på svåra frågor – oftast en omöjlig kombination, den inkrökta nationalismen och rädslan för omvärlden och invandrare ökar, och maktpolitik blir för en del ett viktigare politiskt mål än ett gott liv för mänskorna.

Här är inte avsikten att skrämma för ofrånkomligt onda tider. Tvärtom, avsikten är att mana oss alla till eftertanke och till ansvarstagande. Vi pensionärer, som sett och vet mera om vart intolerans, demokratiförakt och rå maktpolitik kan leda, har ett ansvar för att erfarenheterna inte får glömmas. Våra krigsveteraner gjorde det bästa tänkbara fredsarbetet, när de, efter att i kriget räddat vårt öppna samhälle, började besöka skolor och berätta om kriget och dess fasor. 

EU är i verkligheten det europeiska fredsprojektet. EU är och blir inte en perfekt organisation. När 28 länder samarbetar bygger de gemensamma besluten på kompromisser. Samarbetet ökar på område efter område, därför att det bedöms var till nytta för ländernas invånare. 

Ingen organisation fattar bara kloka beslut. Den bild, som populister och inkrökta nationalister ger av EU som en organisation som fattar fel beslut, är överbyråkratiskt, kostar mycket och är mest till förfång för oss alla, är felaktig. Vi behöver en mera nyanserad bild av EU med dess styrkor och svagheter än den de självutnämnda kritikerna ger oss. I det förestående EU-valet står två huvudlinjer mot varandra, å ena sidan de som vill förbättra och förnya EU och å andra sidan de som är med för att vara emot.

Europa är fullt av minoriteter. Därför är det så viktigt att vi alla kan leva gott, sida vid sida, trots olikheterna. Det underlättas om minoriteter är företrädde i EU-parlamentet. EU valet är därför så viktigt för oss finlandssvenskar.

Ole Norrback
förbundsordförande

ANNONSER