”Sången ädla känslor föder, hjärtats nyckel heter sång”
Såhär i efterdyningarna av den utomordentliga PangSÅNGFesten i Esbo erinrar man sig osökt detta, så sant som det är sagt. Man varifrån kommer riktigt citatet. I de flesta manskörer bör man veta det, för där har den sången sannolikt hört till repertoaren. Den börjar mycket pampigt med orden ”Dåne liksom åskan, bröder, högt vår fosterländska sång.” På min tid i Brahe Djäknar gick den bara under namnet Dåne lik.
Det är alltså en fosterländsk sång, och det fosterland den handlar om är Sverige. Texten förutsätter nämligen såväl trohetsed som ”liv och blod för Sveriges ära”. Och för säkerhets skull skall eden sväras av ”trogne bröder hand i hand.”
Men sedan tillkommer en oväntad poäng. Den ursprungliga texten är på tyska! ”Auf, ihr Brüder, lasst uns wallen.” Den som skaldat detta heter Heinrich Weismann, tysk poet och teolog som levde åren 1808–1890. Den svenska versionen har gjorts av Johan Jolin (1818-1884), som var skådespelare, pjäsförfattare och översättare. Den tyska ursprungsversionen handlar – föga överraskande – om ”das deutsche Vaterland” och Tysklands söner.
Jolin som alltså knåpade ihop den svenska texten använde sången i en av sina teaterpjäser, där en grupp studenter kommer in på scenen sjungande just denhär sången. Teaterpjäsen bar namnet Barnhusbarnen eller Världens dom och spelades i Sverige någon gång i mitten av 1800-talet. Möjligtvis har världens dom och åskans dån någonting med varandra att göra.
För att förstärka det internationella inslaget bör ytterligare nämnas att sångens tonsättare Joseph Hartmann Stuntz (1793–1859) egentligen var schweizare och verkade bland annat som förste hovkapellmästare i München.
Därmed öppnar sig den europeiska kulturen inför våra häpna ögon, med ett visst bistånd av Google, allt vetandes urkälla.
Anders G. Lindqvist
.png)
