När Sovjetförtrycket upphörde, skulle freden och demokratin tryggas också i Östeuropa. Samarbete var nyckelordet, de mänskliga fri- och rättigheterna skulle gälla i alla länder, rättsstatens principer skulle råda och den gemensamma marknaden skulle fungera utan gränshinder. Allt högre materiell välfärd för alla var ett av målen i ett stabilt, samarbetande Europa. Trots kriser och övergående svårigheter, gick utvecklingen länge och rätt snabbt i den här riktningen.
Svängningen har skett långsamt, men de oroväckande trenderna syns allt tydligare. Inkrökt nationalism ökar i alla länder, också med synliga inslag av rasism och fascism. De här grupperna är små, men har nått ett orimligt stort inflytande när deras verksamhet tyst eller okritiskt godkänns av andra. Vi har begåvats med gatupatruller där kriminella, dömda rasister och sådana som kallar sig nationalsocialister – termen som Hitlers nazister använde – ingår. De säger sig ha som mål att öka vår trygghet!! Ledande politikers minst sagt vacklande hållning till de här patrullerna är oroande. Alla alarmklockor borde rimligen ringa, när fanatiker vill ta hand om vår säkerhet.
Utvecklingen i Ryssland är mest oroande. Yttrandefriheten begränsas, demokratin tunnas ut, oliktänkare förföljs och mördas, med militär makt tas delar av grannländer över, korruptionen är allmän, ekonomin försvagas och domar är ofta politiska. En sådan utveckling har oftast lett till elände, också utanför det berörda landets gränser. Oroande tendenser finns också inom EU. Tidigare i Ungern och nu i Polen tummar regeringen på både rättsstatens och yttrandefrihetens principer. Det känns osannolikt att till och med de nordiska länderna börjar bygga murar mellan varandra efter årtionden av fri rörlighet. För ett exportberoende land som vårt är murbyggandet också på kort sikt ett hot mot vår välfärd. Begränsas handelns frihet försvagas vår förmåga att betala välfärden, som pensioner och barnbidrag, mycket snabbt.
I Svenskfinland är väl allting ändå frid och fröjd? Det är hur man ser det. De mentala murarna mellan våra kommuner och institutioner har hindrat dem från att söka lösningar i syfte att på lång sikt trygga vården och utbildningen på svenska. Med sin passivitet har de överlåtit makten till en regering där intresset för svenska frågor är minimalt. Den bristande tilliten till grannarna kan nu i värsta fall få ödesdigra konsekvenser för den svenska servicen.
Terrorismen är ett marginellt hot i vårt land och de fanatiska grupperna är små. Trots det påverkar de mångas syn på omvärlden. I våra nordiska länder är värden som tillit, tolerans, respekt och omtanke alldeles grundläggande. Fanatikernas och terroristernas syften är de motsatta. De står för rädsla, oro, misstänksamhet, intolerans, förtryck och hat. De har delvis lyckats skapa misstro mot dem som är annorlunda; mot invandrare, muslimer, judar, och också mot finlandssvenskar. Misstro skapar rädsla. Rädsla leder till vrede, vrede leder till hat och hat leder till lidande. Det är obehagligt att se deras gift sprida sig in i våra samhällen.
Det har hänt förr att majoriteten låtit fanatikerna hålla på för länge, med katastrofala följder. Det får bara inte ske på nytt. Nu är det dags att dra tydliga gränser mot det onda, mot hatet och hoten på nätet och i samhället. Makthavarna borde gå i spetsen, men vi har alla ett personligt ansvar. Mjuka värden, som tillit, måste ibland försvaras med hårda nypor. Nu har vi ett sådant läge.
Ole Norrback
förbundsordförande
.png)
