Vi vet mera, men är vi klokare?

Ledare # 6 Mängden information ökar ständigt och i snabb takt. På knappt tre år fördubblas mängden, mest med hjälp av teknologin för information. Ingen mänska kan hantera allt detta; det blir allt viktigare att kunna välja det som intresserar och/eller är nyttigt. Som allt annat är detta på gott och ont. Den som är öppen för nya intryck väljer mångsidigt, fanatiker läser bara andra fanatikers och stärks i sin fanatism. 

Grundutbildningen för alla är på hög nivå i vårt land. Avsikten är att merakunskap skall hjälpa oss att göra rationella val i livet, motverka fördomar och öka respekten för mångfalden. Kort sagt: Mer kunskap skall göra oss klokare, men är vi verkligen det?

Ingen hel generation före oss har haft så bred kunskap, men inte heller levt i ett så enormt flöde av information. Fast vi vet mera, är det inte alltid lättare att överblicka vår omvärld. Vi är ibland som förra studenten efter en väl teoretisk föreläsning. Han sade sig fortfarande vara lika förvirrad, men på en högre nivå.
När kalla kriget tog slut hoppades många att demokratin skulle stärkas, respekten för mångfalden och för godkända avtal skulle öka samt att de väpnade konflikterna och fattigdomen i världen skulle minska. Så har faktiskt också skett. Under senare år har vi tyvärr också sett en negativ utveckling. Populister med orealistiska löften, direkta lögner och tydliga inslag av extremism har haft framgångar i val i flera länder. Mera utbildning är tyvärr inte alltid garantin för mera förstånd. Också väl utbildade attraheras av extrema rörelser som fascismen, kommunismen, den extrema islamismen, men också av helt orealistisk populism. En sansad optimist vill gärna tro att förståndet segrar, men det sker inte automatiskt. Vi som tror på ett öppet, demokratiskt, nordiskt välfärdssamhälle, måste också tydligt försvara det.
Populism och ansvar går inte att förena. Vi har sett det tidigare och får säkert se det på nytt. 

I USA valdes president efter en valkampanj där lögner, fördomar, yviga löften och inslag av extremism var mycket tydliga. Lögnerna fortsätter, vallöften infrias inte och frieriet till extrema rörelser är kvar. Förhoppningsvis får majoriteten nog och ser till att perioden vid makten avkortas. 
I en folkomröstning sa britterna nej till medlemskapet i EU. De vet vad de sade nej till, men ännu vet de inte vad de sade ja till. Det vet de först när de nu inledda förhandlingarna är klara om vad livet utanför EU betyder. En folkomröstning är ett demokratiskt instrument, som man skall handskas varsamt med. Det är ansvarslös populism att fråga folket, när alternativen inte är klara. Sannolikt får britterna rösta en gång till när också de vet vad de sade ja till. 
Ett populistparti togs med i vårt lands nuvarande regering. Det har nu övertagits av en flygel, med nedtonad populism och tydligare främlingsfientlighet. Kvar bakom regeringen är fem ministrar och 19 riksdagsmän utan parti. Regeringen bas är smal, svåra beslut förestår och avhopp bland utbrytarna skulle inte vara en överraskning. Antingen har vi en minoritetsregering eller en kris före nästa riksdagsval. 
Här kommer ett försök att spå i framtiden: USA:s president avgår före mandatperiodens slut, britterna röstar på nytt om EU när de vet vad de sade ja till, och vår regering är inte den samma fram till nästa riksdagsval. Går det så, så har vi igen fått bevis för att populismen inte är ett koncept för framgång när framtiden byggs. Det ser säkert många som en klok utveckling.

ANNONSER