Boken ”Tyst vår”, skriven av marinbiologen Rachel Carson år 1962 om kemikaliernas inverkan på miljön blev en viktig väckarklocka för miljödebatten. Sedan dess har mycket hänt. Kemikaliernas skador i naturen har minskat mycket i de flesta länder, sophanteringen, återanvändningen och rening av utsläpp har effektiverats och hotade arter har skyddats. Samtidigt har urbaniseringen lett till att stora delar av landsbygden avfolkats och gammal kulturbygd återtagits av naturen. Därmed har en del växter som åkerbär och smultron försvunnit från vida områden. Däremot har många djurstammar, i synnerhet de stora vilda djuren ökat mycket. Till dem hör rådjuren, vitsvanshjortarna, älgarna, bävrarna, som nästan inte fanns för hundra år sedan. Också rovdjuren som lo och varg har ökat. Den allmänna debatten ger ett annat intryck. Mest får vi veta hur naturen fortfarande är hotad. En glad amatör har svårt att få en nyanserad och riktig bild av naturens tillstånd.
Dagens unga får en fel bild av naturen redan från början. Nalle är förmodligen det populäraste kramdjuren bland barnen, men också krokodiler förekommer. I barnfilmer talar djuren med och månar om varandra, både rovdjuren och dem som äts av rovdjuren i naturen. Huskatten, som ligger och spinner i soffan, äter små söta fågelungar när den kan och om inte mänskan tagit kål på de nedärvda instinkterna. Att gå fram och krama en levande björn är verkligen inte att rekommendera, än mindre en krokodil. Den idealiserade bilden av naturen är ofta osann, hur gärna vi än ville att den inte var det.
Livet på naturens villkor är ofta en brutal kamp för födan. Rovdjuren äter andra djur, också mänskor, om de kommer åt. Vildminken och vargen dödar dessutom mera än de äter när de har en möjlighet.
Förr använde man päls, ull och lin till kläder för att skydda sig mot kylan. Nu klär vi oss i konstfiber, som delvis görs av ändliga naturresurser och som i form av bl.a. minipartiklar förstör naturen. Ull är idag avfall och linodlingen har nästan upphört eftersom vi väljer konstfiber i stället för nyttiga naturmaterial.
Jägarna är ofta naturvänner, som ser som sin uppgift att notera förändringar och måna om balansen i naturen. Min respekt för jägare finns med från barndomen, då jägare tog av sina små hö- och spannmålsförråd och matade viltet under svåra vintrar.
Vi har en onödig och polariserad motsättning mellan å ena sidan dem som lever i, av och med naturen, och å andra sidan en högljudd urban opinion tillsammans med en del ansvariga myndigheter. Myndigheterna har oftast ängsligt följt den urbana opinionen, liksom massmedierna, men skarvarna och vargarna har gett ökad synlighet åt dem, som känner sig drabbade.
Vi skall akta oss för att göra undantag till regel. Det finns osakliga skränfockar bland dem som kallar sig miljöaktivister och det finns jägare och bönder som inte följer lagen, men de är mycket, mycket få. Naturen är aldrig statisk, den förändras hela tiden. Vår uppgift som mänskor är att trygga en natur – och en debatt – i balans. Inte heller då är tvärsäkerhet och okunnighet något hjälpmedel. Att lära mera om naturen under våren och sommaren är ingen dålig idé.
.png)
