Det gläder ingen att vi i pensionärernas organisationer länge pekat på farorna, det som gläder är att fokus nu länge kommer att vara på kvaliteten i äldreomsorgen. Det sägs att inget är så ont att det inte har något gott med sig.
Situationen idag är en följd av flera samverkande faktorer. Befolkningen åldras, födelse-
talen sjunker och invandringen är liten. De, som blir försörjda blir flera och de som skall försörja blir färre. Den utvecklingen är inte hållbar. Vi behöver flera hjärnor och flera händer för att trygga allas vår välfärd. Redan nu skulle viktiga delar av vårt samhälle stanna utan invandrare. De som är emot all invandring vill i praktiken försvaga vår välfärd.
Redan länge har man kunnat se en ökande press på kommunernas ekonomi. Också här är orsakerna flera, krympande statsstöd är en, växande vårdkostnader en annan. Stora pengar rör sig i vården och vårdbolag, hederliga och skrupelfria har sett en växande marknad. Med en aktiv, delvis fräck marknadsföring har de köpt små vårdproducenter och lockat kommuner med förmånliga avtal. Kommunerna hade vana att skriva avtal om skolskjutsar och snöröjning, men inte om vård. Det har hänt att tvåspråkiga kommuner glömt att avtala om vård också på svenska. Kommunerna har inte heller haft rutiner för övervakningen av kvaliteten hos de privata vårdproducenterna. Därför är avslöjandena nu ingen total överraskning, också om fallen är grövre än vad någon kunde tänka sig.
De råa kapitalisterna förstår bara den råa kapitalismens språk. Vanvård måste alltid vara olönsam. Tillräckligt saftiga sanktioner skalar antingen bort rötäggen eller lär dem folkvett. Kvalitetskontrollen måste vara effektiv. Kontroll utan förvarning håller också råkapital-
isterna vakna. För att komma åt avarterna inom den privata sektorn behöver vi tydligare avtal, bättre kontroll och dyra sanktioner.
Den offentliga sektorn är inte heller felfri. Det har förekommit vanvård också i den kommunala vården. Äldreomsorg på svenska är en ökande bristvara i flera kommuner. En ensamboende dement åldring, som glömt sin finska, men dagligen får besök av vårdare, kommunala eller privata, som talar bara finska, åldras inte värdigt.
Är då offentlig eller privatvård bättre? Svaret är väl både och – och varken eller. Det finns bättre och sämre av båda. Det moment av tävling, som finns i den privata verksamheten, leder ju rätt skött till god kvalitet till rimliga kostnader. Oberoende av bransch är företag som glömmer kvaliteten och fokuserar bara på vinsten förr eller senare före detta företag. Det bör gälla också inom vården. Nu förstörs ryktet också för de privata producenter som sköter sig. Det är orättvist, framför allt mot personalen i dem, som är hängiven och gör ett gott jobb.
Äldreomsorgen betalas i huvudsak med skattemedel, och då kan inte stat eller kommun svära sig fri från
ansvaret. Hittills har ju kommunerna frivilligt avgjort om de köper vård eller inte, ofta enhälligt. Det är förståeligt att partierna nu, i valkampanjens hetta, försöker orientera sig i en situation de själva bidragit till. Nu behövs inte överbud, utan seriösa förslag till vad som bör göras.
Det är ändå bra att komma ihåg att trots brister är vården i vårt land bland de bästa i världen, vilket vi också kan tacka politikerna för.
.png)
