Våra barndomsjular firades när det var brist på nästan alla materiella ting, och därför var klapparna ofta hemgjorda, som de stickade yllestrumporna. Också många av de minst kyrksamma besökte julottan tidigt på juldagens morgon.
Juldagarna var familjens och stillhetens. Det nya året togs emot mera uppsluppet och slutet av julfirandet var en successiv återgång till vardagen. Helgen varade till tjugondedag Knut, då julen dansades ut. Rytmen i julfirandet bestämdes av Bibeln och urgamla traditioner.
Rytmen i julfirandet bestäms nu av den så kallade marknaden. Nu börjar julpyntandet i slutet av november, först i butikerna och allt mera också i hemmen. Aktiviteten före själva julen går ut på att sälja så mycket som möjligt.
Numera gör marknadsföringen inget avbrott för julen. Redan på juldagen börjar reorna. Då får man ibland köpa samma varor till ett lägre pris än före julen.
De ekonomiskt lagda konsumenterna ger pengar eller köpkort på julafton. Mottagarna får sedan mera för samma peng, när de kan kvittera ut gåvorna till ett lägre pris under julhelgens reor. Det här systemet är möjligt när det gäller julgåvor till ungdomar och äldre. Julgåvor till barnen är väl undantagen. Deras uppskruvade förväntningar på julafton kretsar kring paket, inte kring kuvert.
Givandets glädje har tyvärr delvis fått ge vika för givandets tvång. Ibland känner vi oss tvungna att ge någonting, utan att riktigt veta vad mottagaren vill ha eller behöver. Det blir allt vanligare att de som fått gåvor på julafton mer eller mindre försynt för dem tillbaka till affären och ber om pengarna istället. En del julgåvor går faktiskt också direkt till välgörande ändamål. Då är ju givarna två och givandets glädje har fördubblats. Dessutom har en mottagare, som inte förväntat sig någonting, överraskats. Omvägen kan tyckas onödig, men slutresultatet är ju gott.
Julhandeln har en stor betydelse för vårt lands ekonomi, för sysselsättningen och därmed också för vår materiella välfärd. Konsumtion finns ju inte utan produktion, men det blir allt viktigare att fundera över vad och hur vi konsumerar.
Hittills har vi alltför sorglöst tärt på ändliga naturresurser. Nu ställs det större krav på oss som konsumenter när det gäller varornas ursprung. Var och hur är de producerade, hurudana är arbetsförhållandena, vilka råmaterial har använts, är produktionen miljövänlig? Tillsammans kan vi styra produktionen och marknaden med våra val.
V i skall ändå inte låta givandets glädje kring julen förmörkas av dåligt samvete över att vi inte kan veta allt om hur våra gåvor kommit till. Stressen kring julen skall vi inte öka på med krav om att vi just då skall ändra våra konsumtionsvanor. De flesta av oss bör göra det, men det är en process som behöver tid.
Förmodligen kommer historikerna att kalla vår tid för materialismens. Alla vill vi ha mera av det materiella goda. Julen ger oss en möjlighet att fundera över andra värden i livet. Vi kan alla låta oss tilltalas av de kristna värden som betonas i julfirandet, oberoende av hur kyrksamma eller sekulariserade vi är. Att ge gåvor är ju att visa omtanke. Att ge av sig själv och av sin tid för andra kan av mottagaren upplevas som ännu större än en pryl till, inslagen i vackert paket. Omtanke har inte ett pris i pengar, men är alltid en vacker och dyrbar gåva.
Jag tillönskar alla en fridfull julhelg och allt gott för det nya året!
.png)
