Tack, men inte adjö!

Det som räknas är innehållet. 
Olika uppdrag låter sig inte jämföras. Efter många år i politiken med ansvar, makt och ett ofta stimulerande men nästan ständigt ifrågasättande, har ordförandeskapet i vårt förbund varit som en mild sommarvind. Inte så att utmaningar och problem har saknats, men i jämförelse har de varit mindre och lättare att tackla. En orsak är också att vi som pensionärer har distans både till oss själva och till de aktuella frågorna och deras bärvidd. Vi har lämnat yrkesrollen och kan välja hur vi använder vår tid. Då kan vi både välja till och välja bort. Vi väljer naturligtvis det som känns meningsfullt, positivt och som ger livet mervärde. Det betyder att de flesta som kommer med har en positiv grundsyn. Jag både valdes och valde själv att stanna kvar. 
En ordförande är naturligtvis inte en symbol för sin organisation, men kan nog sätta sin prägel på den. Jag är ingen underhållare, men jag har försökt stå också för det lättsamma, vid sidan av det allvarliga. Det allvarliga finns ju ständigt kring oss. Krämporna, ”ålderstilläggen” börjar komma. Många blir ensamma när livskamraten och vänner flyttar in i evigheten. Efter ett aktivt liv blir vi mera beroende av andra. Det lättsamma behöver vi som motvikt till allvaret. Inte så att livets allvar kan eller skall glömmas, men om vi av och till kan le mot varandra och trivas och känna glädje tillsammans med andra, förgyller vi vår vardag mycket. 
Enligt alla undersökningar är social samvaro med andra våra medlemmars högsta prioritet. De flesta kommer med för att trivas. Många av oss har vuxit upp i och med föreningar. Då är det naturligt att gå med i pensionärsföreningen när den tiden är inne. 

Tyvärr har vi svårast att nå dem som skulle ha störst nytta av att vara med. De som sitter ensamma hemma, någon är deprimerad, andra har drabbats av ohälsa och många har små inkomster. Tröskeln att komma med kan kännas alltför hög. Låt vara att det låter som ett mantra, men jag upprepar: Vi som är aktiva, sök upp någon ensam, tag med hen till nästa aktivitet, och två nöjda mänskor somnar gott på kvällen. Nuet i vårt samhälle präglas alltför mycket av materialism och egoism. Vi som vuxit upp med grannhjälp och talkoanda borde ännu aktivare visa vad äkta omtanke betyder. Så kan vi också lära yngre vad det betyder att bry sig om varandra.
Många har säkert sett mej som en pensionärernas intressebevakare på grund av min bakgrund. Jo, mycket tid har gått åt till att formulera utlåtanden, göra förslag och träffa beslutsfattare. Ett framsteg är att våra åsikter intresserar beslutsfattare mera nu än när jag började. I ett skede gick mycket tid åt till att hitta mera renodlade svenska lösningar när vården omstruktureras. Alla kan gå i skola och studera på svenska, för vi har separata svenska strukturer. Sådana har vi aldrig haft inom vården, och därför är vård på svenska en växande bristvara. 

Omröstningen om ordförandeposten var ett hälsotecken. Filip Hamro-Drotz skall ha ett tack för att han utmanande. En klar majoritet valde Ulla-Maj Wideroos. Hon vet vad hon vill och har fått ett starkt mandat att leda förbundet. Lycka till!
Jag tackar för mej men säger inte adjö. Efter dessa tretton år kommer jag alltid att känna mej som en del av förbundet. I fortsättningen sitter jag mest med på bakbänken och hejar på. Det ser jag fram emot.