Tio år senare, när pensionärsförbundet fyllde 10 år, valdes Mauno Koivisto till Finlands president efter att president Urho Kekkonen några månader tidigare tvingats lämna uppdraget på grund av svikande hälsa. Samma år fick Finland en regering ledd av Kalevi Sorsa.
År 1992 – när pensionärsförbundet fyllde 20 år – beslöt Finlands riksdag att köpa Hornetplanen från USA. Samma år skrotades VSB-pakten, som under hela efterkrigstiden satt sin prägel på Finlands utrikespolitik.
Detta är bara några exempel på vad som hände medan Svenska pensionärsförbundet startade upp sin verksamhet.
Vi är inte oberörda av världens händelser. Våra medlemmar är människor som reagerar, mer eller mindre, på det som händer i omvärlden. Vi känner med de människor som lider av fattigdom och krig, vi känner med människor som lider av ensamhet och isolering.
Vi är helt enkelt medborgare i det samhälle där våra föreningar finns. Våra medlemmar har varit med om mycket, upplevt stora förändringar i världen och i Finland. Det är med den erfarenheten vi går in i vår framtida verksamhet. Vi har faktiskt framtiden framför oss vi också.
Dock är det ett faktum att vi nyss genomlevt en pandemi, vi är mitt upp i en global klimatkris och Ryssland genomför ett brutalt angreppskrig mot Ukraina. Allt detta påverkar var och en av oss på något sätt.
Vi har förändrats, jag har förändrats. Förutsättningarna för förbundets och föreningarnas verksamhet har förändrats. Men behovet av vår verksamhet finns kvar och har kanske förstärkts. När förbundet bildades var en orsak att man såg så många ensamma människor.
50 år senare ser vi samma sak. De ensamma finns här mitt ibland oss. Ibland kan ensamheten vara frivillig, men allt oftare är den ofrivillig. Då behövs det verksamhet som ser dessa ensamma. Varför inte en bokklubb som tipsar om intressanta böcker, varför inte ett sällskap som lockar ut ensamma på en promenad eller varför inte bjuda grannen på café en helt vanlig eftermiddag.
Till detta kommer all den verksamhet som våra föreningar driver, sång och musik, kortspel och teaterbesök, korta och längre resor, föreläsningar om aktuella ämnen – allt för att erbjuda alternativ – inte bara för ensamma människor utan för att så många som möjligt ska kunna delta. Och på det sättet förebygga ensamhet. Jag är övertygad om att våra föreningars aktiviteter mycket handlar om förebyggande verksamhet, att vi seniorer ska må bättre, vara friskare, vara mindre ensamma och kunna bidra till ett bra samhälle.
Allt detta ser jag när våra föreningar blickar framåt, planerar ny verksamhet och anpassar sig till den verklighet vi lever i. Det ska vi fortsätta med!
Vi behöver också påverka den värld vi lever i – det gäller i allra högsta grad närsamhället.
Vi ska vara litet jobbiga i relation till vår kommun, till våra välfärdsområden och till vår regering och riksdag. Vi ska med all rätt vara på vår vakt och visa på de behov som vi seniorer har. Vi ska kombinera boule, pidro och körsång med aktiviteter för att påverka vad beslutsfattarna gör. Vi ska visa att vi är de som har lång erfarenhet, att vi vill och kan bidra till samhällets utveckling, vi ska visa att samhället behöver sina seniorer.
.png)
