Jag är naturligtvis inte ensam om detta. Hela Generation Wideroos och många andra har varit med om detta, och hjälpt till att bygga välfärden i vårt land. Tänk då på min mamma som var hemma med oss barn tills vi var i 16-årsåldern, det var inte en tid som var pensionsgrundande. Det fanns inte heller dagis, men hon skötte om oss barn utan att kräva något i gengäld ekonomiskt.
Nu undrar mången läsare varför jag räknar upp detta och tar mig själv som exempel. Därför att tidningarna Vasabladet och Österbottens tidning publicerar en kolumn av redaktör Kenneth Myntti med rubriken ”Generation Wideroos har fått styra och ställa”.
Myntti skriver också: ”i början av 2022 steg pensionerna med hela 6,8 procent och en ny höjning är på väg vid årsskiftet. Det betyder att förvärvsarbetarna får sämre köpkraft medan en hel del pensionärer inte påverkas av prisstegringarna”.
Myntti väljer medvetet att inte skriva hur det varit hittills med indexjusteringarna – vem har förlorat vem har vunnit. Pensionärerna har inte varit vinnare! Och så en liten detalj – höjningen kom 2023 – inte 2022. När Myntti skriver att pensionerna rusar i höjden så är det bra att räkna ut hur mycket 6,8 procent utgör på en pension på till exempel 1300 euro (många har inte ens det i pension). Och före denna höjning handlade det om helt andra siffror, inte i närheten av denna procent. Under många år.
När generation Wideroos har varit med och gjort pensionsreformer har vi åtminstone försökt göra dem med tanke på kommande pensionärer. Vi har försökt se framåt – inte bakåt.
Jag förstår faktiskt inte vad avsikten med kolumnen är! Att kritisera det som jag och min åldersgrupp arbetat med inom eller utanför politiken är helt ok. Den kritiken kan vi ta. Men att ställa generationer mot varandra som Myntti gör är något jag inte väntat mig. Vi behöver inte mera motsättningar i vårt samhälle, vi behöver mera samförstånd och mera samarbete! Över generationsgränserna!
Utöver detta ser vi en vårdreform som i allra högsta grad berör oss äldre. Förslag om stängningar av avdelningar och boenden gör att vi äldre verkligen funderar på vad det skall bli av oss. Självklart vill vi bo hemma så länge det bara går, men det kommer en dag när det inte längre går. Då vill vi se en omsorg som ser våra behov, en omsorg som beaktar att vi är väldigt olika även som gamla, en omsorg som ser att vi ibland är ensamma, ibland ett åldrande äkta par. Tänk om det helt enkelt handlar om att vi vill ha litet lugn och ro på äldre dar.
.png)
