Nuförtiden skall allt gå så snabbt. Vad vi än gör, vill vi se resultat genast. Snabba ryck anses bättre än långsiktighet. Följden är att verksamheten ofta bedrivs i kort perspektiv. Kvartalstänkandet i ekonomin, som är illa också där, syns också i annan verksamhet.
Kraven på att ständigt få mera och fortare kan också trubba av vår syn på spelreglerna. Toppidrotten är ett av de varnande exemplen. Dopning är inte alls det enda problemet. Man psykar, irriterar och hånar sina medtävlare för att få dem ur balans. Tävlandets glädje har blivit krampaktiga krav på att ständigt segra, ibland till nästan vilket pris som helst. Att bli två är nästvärst, att bli fyra är värre än att bli sist. Det gamla olympiska idealet, enligt vilket det var viktigare att tävla väl än att vinna, har fallit i glömska, tyvärr.
Stora beslut kan sällan fattas snabbt i en demokrati, där idéernas mångfald är accepterad som en viktig del av verkligheten. Bl.a. på 1930-talet ansåg många att en pluralistisk demokrati var för långsam och till förfång när länder skulle styras. Vi vet vad de åsikterna ledde till. Två totalitära system i Europa under 1900-talet, fascismen och kommunismen, samt två världskrig, borde väl vara tillräckligt goda varningssignaler. Så tycks det tyvärr inte vara. Populismen, intoleransen och tom. hat mot allt som är annorlunda ökar i våra länder. Det är oroväckande, för de företeelserna är förstadier till mera totalitära system. Lagar och regler för mänsklig aktivitet och samlevnad skall skapas med eftertanke och inte av ett fåtal självutvalda eller med stoppuret i handen.
Snabba klipp är inte samma sak som snabba vinster. Snabba klipp kan också vara snabba förluster. I vår materialistiska tid spelar pengar en mycket stor roll. Pengarna är ändå bara ett medel och de borde inte få bli våra herrar.
Finansmarknaden blir allt mera anonym. Förr visste man vem som hade pengar på banken, och därför visste man vems pengar man lånade. Då visste man också vem som ägde företaget där man jobbade. De anonyma ägarna idag har ingen kontakt med mänskorna i företagen de äger, och de behöver inte bry sig om konsekvenserna när företag splittras eller läggs ned. En kortsiktig maximering av vinsten, utan hänsyn till vad som händer med mänskor, företag och samhällen, är inte försvarbar.
Det finns inget ideologiskt och trovärdigt alternativ till marknadsekonomin idag. Det enda hotet mot marknadsekonomin idag är marknadsekonomin själv. Om kortsiktighet, girighet och hänsynslöshet blir för dominerande inom marknadsekonomin, förstärks grogrunden för populism, oro i samhället, och för rädsla och hat. Därmed försämras också villkoren för marknadsekonomin att fungera väl. De snabba klippen kan bli dyra förlustklipp, för alla parter.
All mänsklig verksamhet behöver regler, som drar gränser mellan rätt och fel. När ekonomin är global, men reglerna nationella får vi problem. Vi behöver mera internationella regler och mera internationellt samarbete, inte mindre, för att kunna fördela välfärden rättvisare och för att etiska och moraliska värderingar skall vägleda också den internationella ekonomin.
Vi lever i en bra – om inte i den bästa – av världar, men också den kan möta problem. Det behövs mera eftertanke och långsiktighet för ett gott samhälle skall bli ännu bättre.
OLE NORRBACKförbundsordförande
.png)
