Behöver vi EU och till vad? (nr 4/2009)

Svaret på första delen av frågan i rubriken är ett entydigt ja. Svaret på den senare delen av frågan kräver mera utrymme. Båda hänger naturligtvis ihop, eftersom EU inte behövs om vi inte själva vet vad vi behöver EU till.
   EU är först och främst en organisation för fred, stabilitet och tillväxt i Europa. Ett fredligt, stabilt men också aktivt Europa, kan dessutom bidra till fred och stabilitet på andra håll i vår värld. Genom historien har Europa plågats av konflikter och krig. Många av oss äldre har egna, konkreta minnen av krigets fasor, vilket lyckligtvis yngre generationer inte har. Efter andra världskriget har länderna i Europa insett att bara ett gott samarbete för framåt och gagnar alla. Ett fungerande samarbete behöver en fast organisation. EU har blivit vårt viktigaste instrument i det ständigt pågående arbetet för goda och trygga livsvillkor för alla i vår del av världen.

EU är naturligtvis ingen felfri organisation, lika litet som statens eller kommunernas organisationer är det. När 27 länder samarbetar och när full enighet krävs i de flesta frågor, tar besluten ofta onödigt lång tid. Redan översättningen till alla språk tar sin tid. Långsamheten ger ändå tid till eftertanke, och besluten blir därför inte förhastade. Det är ett långt större problem att besluten ofta blir urvattnade som en följd av det ständiga kompromissandet. När total enighet behövs kan ett land ensamt hindra beslut som de 26 övriga länderna anser viktiga. Det land som vill minst bestämmer mest i sådana situationer, vilket inte är bra för någon. Det s.k. Lissabonfördraget syftar till att göra EU effektivare och är därför värt allt stöd.
   På allt flera områden behövs samarbete mellan länderna. Miljöproblemen kommer över gränserna utan pass och visa, internationell handel kräver internationella regler, förtryck och kränkning av de mänskliga rättigheterna borde inte få ses som nationella angelägenheter. I arbetet för en bättre miljö, mot globala kriser i ekonomin och för de mänskliga rättigheterna kan vi inte nå framgång utan samarbete. Vi behöver ett starkare EU, inte ett svagare, för att möta vår tids stora utmaningar.
   Det är sant att EU ibland behandlar frågor som känns futtiga och där besluten kan förefalla obegripliga. Det finns nog trots allt en god avsikt bakom också sådana beslut. Det beryktade beslutet om hur krokiga gurkorna får vara, hade med livsmedlens kvalitet att göra. De allra flesta besluten berör ändå viktiga områden i våra länder som forskning, utbildning, miljö, lantbruk, handel, fred och säkerhet för att nämna några. Trots långsamheten och trots beslut i mindre viktiga frågor, så är det ändå bra mycket bättre att ländernas beslutsfattare möts, förhandlar och kompromissar, än att länderna bygger upp konflikter eller i värsta fall är i krig med varandra.
   EU-parlamentets ställning stärks hela tiden. Parlamentets beslut rör oss alla i vår vardag. Ofta är faktiskt beslut fattade i EU viktigare för oss än beslut som tagits i vår riksdag eller i hemkommunens fullmäktige. Beslut t.ex. om regler för handel kan göra det lättare för oss att exportera, vilket sedan betyder mera jobb, vilket i sin tur betyder mera skattepengar, som kan användas till bl.a. utbildning, vård och pensioner.

Europa är fullt av minoriteter; kulturella, religiösa, etniska och språkliga. Samarbetet inom EU fungerar väl bara om vi lär oss att respektera varandra och att leva med olikheterna. I EU-parlamentet behövs företrädare för minoriteter, inte bara för att bevaka egna intressen, utan ännu mera för att verka för förståelse för olikheterna. Europa förblir mångfaldens världsdel, där vi kan leva väl, bara om vi respekterar varandra och kan samarbeta.
   I ett mångfaldens EU-parlament är det till fördel att vårt lands tvåspråkighet syns. I EU-valet den 7 juni avgörs om Svenskfinland blir representerat eller inte.

EU-valet är minst lika viktigt som andra val. Därför är det klokt att vi alla går och röstar – som vi brukar.

OLE NORRBACK
förbundsordförande