Ett halvt år med förbundet (nr 5/2009)

Tiden ilar iväg. Det första halva året med Svenska pensionärsförbundet har varit mycket lärorikt. Att få växa in i en aktiv och växande folkrörelse är stimulerande. Vårt förbund är i sin helhet i gott skick, men vi kan bli ännu bättre och vi kan fortsätta att växa i många avseenden.
   Aktiviteten i föreningarna har en imponerande bredd. Verksamhetsformerna är otaliga och antalet deltagare är större än i andra organisationer. Entusiasm och gott humör syns i verksamheten. Därför är det naturligt att fråga: Vad kan vi göra annorlunda och vad kan vi göra ännu bättre? Här är några tankar vi kunde fundera över när vi träffas i andra sammanhang under sommaren.

Ensamheten är ett stort problem för många äldre. Någon har inte hittat nya aktiviteter efter arbetslivet, någon annan har förlorat sin livskamrat, att söka ny sociala kontakter är inte lätt för alla. Vi som är aktiva kunde bli bättre på att söka upp de ensamma och ta dem med i vår verksamhet. Värvningen av medlemmar fyller delvis den funktionen, men de riktigt ensamma, de som skulle ha mest nytta och stimulans av att vara med i förbundet, når vi ännu alltför sällan. Det finlandssvenska sociala nätverket, som sägs vara tätt, har fortfarande stora hål. Dem skall vi försöka lappa med kreativt nytänkande och nya former i verksamheten.
   Våra föreningar ordnar ibland gemensamma aktiviteter, vilket är alldeles utmärkt. Nästan undantagslöst är det grannföreningar, som träffas. Föreningar i t.ex. Östnyland eller Österbotten möter varandra, men sällan har vi utbyte mellan landskapen. Tyvärr är det ganska få finlandssvenskar, som känner hela Svenskfinland. Padvalandet, Hardom, Brunskär, Uttermossa och Köklot kan inte speciellt många placera rätt på kartan. Vi kunde veta betydligt mera om varandra, och inte bara om geografin. När resor planeras, kunde man gärna inkludera en träff med en eller flera föreningar i ett annat landskap.

Vår intressebevakning står inför stora utmaningar på alla nivåer. Vi har en viktig uppgift i att följa med hur kvaliteten i servicen förändras när kommunerna går samman eller börjar samarbeta mera. Den här uppgiften är främst föreningarnas, men eftersom servicen börjar produceras i större enheter, måste vi i förbundet öka vår regionala intressebevakning. Nästa år möter vi i förbundet den största utmaningen, när vi har ordförandeskapet i Pensionärsförbundens Intresseorganisation, samarbetsorganet för pensionärsförbunden i vårt land. Då testas vår förmåga att formulera gemensamma åsikter och att få gehör för dem! Uppgiften är svår och intressant på samma gång.
   Samtidigt skall vi se över vår organisation för att bli ännu bättre. Stadgarna kan behöva ses över och den regionala verksamheten borde få klarare strukturer på många håll. Bland våra medlemmar har vi experter på de flesta områden. Våra möjligheter att påverka ökar om vi kan framföra våra åsikter till beslutsfattare redan när nya beslut förbereds. Avsikten är att bättre än nu använda medlemmarnas sakkunskap när förbundets åsikter utformas.
   Det första halva året med SPF har varit lärorikt och stimulerande. Det har också inspirerat till fortsatt förnyelse, både av oss själva och av förbundet. Vi är bra, men vi kan bli bättre, tillsammans.

OLE NORRBACK
förbundsordförande