Ett nytt år med mera ansvar (nr 1/2010)

Ordet ”utmaning” är uttjatat. Trots det beskiver ordet bäst det vi i Svenska pensionärsförbundet står inför under det år som nyss börjat: Stora utmaningar. Vårt ordförandeskap i det landsomfattande samarbetsorganet Pensionärernas intresseorganisation ger oss ansvar inte bara inför våra egna medlemmar, utan inför alla landets pensionärer. Samarbetsorganets namn definierar väl uppgiften. Bevakningen av pensionärernas intressen kommer att stå i fokus.
   Vi har nästa riksdagsval våren 2011. Under det här året börjar partierna bereda sina valprogram, och dessa kommer följaktligen att synas i regeringens program för åren 2011—2015. Vill vi påverka hur politiken, som berör oss äldre, skall utformas under följande valperiod, är det nu vi skall ha klara åsikter och genomtänkta argument.
   Den planerade höjningen av de lägsta pensionerna från år 2011 bör få vårt fulla stöd och också vara vår första prioritering. Här handlar det om grunderna för solidariteten och den nordiska välfärden. De sista skall bli de första, för att citera en känd skrift, eller de som har det sämst bör kommas ihåg först.

De stora förändringarna av vårdsystemen berör oss alla, förr eller senare. Kommunerna har ju ansvaret för primärvården, oberoende av om de köper tjänsterna eller producerar dem själva. Eftersom kommunerna fattar självständiga beslut, varierar servicens kvalitet och pris mellan kommunerna. Då kommunerna köper en allt större del av vården av privata producenter, kan också den utvecklingen leda till större skillnader i servicens kvalitet. Privatiseringen av vården är ingen lätt process. I kommunerna är erfarenheterna ännu begränsade när det gäller att formulera krav och precisera avtalen om relationen mellan kvalitet och pris. Det finns risk att vi får ta del av skandalrapporter om vanvård innan parterna lärt sig hantera den nya situationen. I pensionärsorganisationerna har vi en skyldighet att både aktivt följa med och snabbt reagera när det finns anledning.
   Kravet på en särskild lag om äldrevården har fått ett brett stöd i samhället. Avsikten är att i lag fastställa minimikrav för äldrevården. Det är ingen lätt uppgift att definiera sådana måttstockar om vårdens kvalitet, som är tillämpbara i varje situation. En sådan lag minskar ju också den kommunala självbestämmanderätten, vilket inte noterats som något problem ännu åtminstone, eftersom många kommuner ju ändå frivilligt avstår från makt genom att flytta ut olika uppgifter till värdkommuner, samkommuner, företag och andra organisationer. Demokratiunderskottet i kommunerna växer utan starkare protester. För oss gäller det att vaksamt följa med i beredningen av den nya lagen. Vi måste få garantier för att lagen verkligen tryggar kvaliteten i vården. Ibland har vi en övertro på lagstiftningen. När kvaliteten i vården bedöms, finns så många faktorer man inte kan lagstifta om. I alla relationer mellan mänskor betyder sådana attityder som omtanke, yrkesstolthet, förståelse och respekt mera än vad lagparagrafer kan reglera. En av de första uppgifterna under året blir därför att börja diskutera innehållet i en ny lag med de beredande myndigheterna.

Vi har redan kommit överens med organisationerna på arbetsmarknaden om att tillsammans hitta former för hur de pensionerades erfarenheter och kunskaper bättre kunde användas. Intresset för vårt förslag var mycket stort både bland både arbetstagarna och arbetsgivarna och under våren kommer vi att mötas igen för att tillsammans hitta de konkreta formerna.
   Listan över viktiga frågor att föra vidare under året kan göras mycket längre än så här. Då resurserna är begränsade så gäller det att både peka på realiserbara frågor och prioritera dem. Utmaningarna är stora, men med friskt mod ger vi oss in i arbetet.

OLE NORRBACK
förbundsordförande