Fröjd och lycka (nr 1/2007)

26.01.2007 kl. 00:00
Fröjd och lycka är rubriken för förbundsordförande Samuel Lindgréns ledare i årets första nummer av av God Tid. Han skriver att attityden till gamla mänskor sakta men säkert håller på att bli mer positiv.
? Också den saken kan vi själva påverka allt mer. Genom att vara aktiva i samhället, genom att tala, skriva, argumentera och hjälpa till där ett handtag behövs. Genom att skaka av oss stämpeln av att vara förtorkade, en börda för varandra och för hela samhället.

I den gamla husalmanackan stod det som överskrift ”Gif, o Jesu, fröjd och lycka! Ett nytt År går åter in”. Vi har åter börjat vända bladen i en ny kalender och får tillönska varandra ett gott år.
   Den tid då den citerade texten i almanackan skapades var man kanske mer tacksam och mer anspråkslös än vad vi är i dag. Åtminstone förstod man att vi mänskor inte kan styra allt, hur mycket vi än skulle kunna vilja göra det. Livet bjuder på både omtumlande överraskningar och jämn rytm. Vi kan visst påverka vår tillvaro och omgivning genom god vilja, gott humör och aktiva åtgärder. Men någonstans kommer gränsen emot, där vår förmåga är otillräcklig och där saker händer utan att vi kan hindra det. Det kan då vara bra att minnas att livet inte nödvändigtvis är en enda lång solskensdag. Och att solskensdagarna på intet sätt ar rättvist fördelade mellan mänskorna. Den som har upplevt krigs- och nödtider vet det utan att bli påminda om det.

Till många delar kan vi påverka vår tillvaro. Man brukar uppmana mänskor att tänka positivt. Det är en god levnadsregel. Den som har förmågan att tänka positivt ser lättare det som är ljust och glädjande. Också om det är endast små glimtar av ljus och glädje. Det är en lycka att ha ett ljust sinnelag. Med det sinnelaget kan man påverka sin egen dag men också andra mänskors liv.
   Ibland får man höra mänskor säga att vi gamla bara klagar och klagar. Jag tror att det påståendet inte är sant. Vi är nog ett tämligen förnöjsamt släkte vi gamla. Vi har ju vuxit upp och levt i tider då det inte var självklart att man skulle få en sak så snart man pekade på den. Men ingen kan kräva att vi skall vara förnöjsamma till döds. Det finns saker som inte är bra. Försummar vi att påpeka det kan vi inte få förbättringar till stånd. Då bedrar vi oss själva. Men inte nog med det. Vi skulle också bedra de alla andra som är i samma eller till och med i sämre situation än vi och som kanske inte mera har krafter och förmåga att tala för sin sak.

Det är skillnad mellan att påpeka missförhållanden och att kverulera. Den som kverulerar tröttar andras öron och trubbar av medmänskornas lust och förmåga att reagera. Därför bör vi minnas att hur än värken plågar oss, magen krånglar och benen inte vill bära skall vi uppbjuda våra krafter för att visa tacksamhet mot dem som sköter oss och ställer saker till rätta för oss så långt det låter sig göra.
   Samma förhållningssätt gäller också pensions- och pensionärspolitiska frågor. Även om vi med all rätta kan påstå att de goda tider som vi har i samhällsekonomin inte har avtecknat sig på särdeles synligt sätt i pensionärspolitiken skall vi vara glada för de förbättringar som i små steg har gjorts. Det kanske mest märkbara just nu är att attityden till gamla mänskor sakta men säkert håller på och blir mer positiv. Också den saken kan vi själva påverka allt mer. Genom att vara aktiva i samhället, genom att tala, skriva, argumentera och hjälpa till där ett handtag behövs. Genom att skaka av oss stämpeln av att vara förtorkade, en börda för varandra och för hela samhället.

Tänk om det skulle bli en fröjd och lycka att ha att göra med gamla mänskor!

SAMUEL LINDGRÉN
förbundsordförande

ANNONSER