För aktivitet och trygghet (nr 7/2008)

Att vara aktiv respektive att ge rum för trygghet.

När vi tänker på vad som kännetecknar oss pensionärer är det inte så lätt ge oss gemensamma drag. Och är det väl inte så nödvändigt heller att försöka att pressa in oss i samma eller liknande formar. Men ser vi oss i ett större sammanhang märker vi att vi har mycket gemensamt. Det som förenar oss och ger oss en gemensam livserfarenhet. Allt vad som har använts för att fostra oss och förkovra oss och komma till bruk, att göra oss till människor. Det som vi kan växa upp till och göra nytta av. Detta om man vill se den positiva människouppfattningen. De negativa impulserna är det bäst att lämna därhän i detta sammanhang. De bara förvirrar vår tanke.

Det är svårt att ge en gemensam bild av de allra svagaste och mest utlämnade av våra medmänniskor. Det är inte lätt att definiera deras livssituation. Det som man kan hoppas och önska är att deras medmänniskor har tankar och tid för dem. Och att ingen skulle behöva vara ensam när den sista stunden kommer. Här har vårt samhälle mycket att begrunda och beakta.
    De sjuka bör kunna få den vård de behöver utan alltför långa väntetider. Det kan inte accepteras att sängpatienter trängs i obekväma och överfyllda natthärbärgen. Det kan inte vara lätt att bli väckt och bli tvungen att byta plats på nytt nästa morgonnatt, för att bli hänvisad till en annan vårdplats. Detta är dagens eller hellre nattens verklighet i överbokade sjukhus.
    Vi patienter som har krafter och förmåga att ofrivilligt ligga och följa våra medpatienters hälsotillstånd har mycket att ta del av. Dels är det fråga om svaga och sjuka som uppenbarligen inte kan få hjälp då resurserna inte är tillräckliga. Dels patienter som blir tvungna att vänta även om sjukdomsbilden skvallrar om en svår kamp för hälsan och patienten skulle verkligen vara i behov av snabba vårdåtgärder. Kort sagt lärorikt.

Hur är det med oss som kallar sig själva friska? Kan vi ta vara på vår tid? Har de som sällan sökt sig till läkaren lärt sig ta steget i god tid? Om du vill slå vakt om livet och fortsatt välmående bör du aktivt följa med din hälsa så snart situationen det kräver.
Anser vi att livet är för dyrbart för att överges i förtid? Så borde ingen behöva tycka. Därför är det så viktigt att vi sköter om oss. Och hjälper andra att sköta sig. Nästa gång kan det vara din tur. Tänk på det! Kan detta få förbli en livslevande paroll för oss både gamla och yngre. Ta väl hand om varandra! Vi är alltför värdefulla för varandra.

SAMUEL LINDGRÉN
förbundsordförande