Förändrade vårdstrukturer -- möjligheter och hot (nr 8/2009)

Fri handel är inte frihet från regler från handel. All mänsklig verksamhet behöver regler för att trygga rättvisa, omsorg om de svaga, samt likvärdiga villkor för alla. Kommunerna köper allt mera av vårdtjänsterna de har ansvar för. Som uppköpare är kommunerna orutinerade, medan de bolag som säljer tjänsterna ofta har rutinerade försäljare och goda jurister till sin hjälp. Exakta kriterier för kvaliteten i vården är dessutom svåra att formulera. Därför får priserna spela en dominerande roll när avtalen görs upp. Kommunernas svåra ekonomiska situation bidrar också till fokuseringen på priserna. En noggrann uppföljning av kvaliteten i vården är därför ytterst nödvändig. Där har kommunerna huvudansvaret, men också statliga myndighet och vi i Svenska pensionärsförbundet måste reagera tydligt och starkt om och när vanvård förekommer.
   En del vårdformer lämpar sig bättre för uppköp än andra. I åldringsvården är knappast knyckighet med återkommande byten av både vårdare och vårdmiljöer att föredra, vilket täta uppköp kan leda till. Vårdformerna i kommunernas och tredje sektorns äldrevård kan utvecklas och förbättras med regelbunden utbildning av personalen och en ständig utvärdering. Om de privata vårdföretagen kan producera äldrevård med minst samma kvalitet som kommunerna, men dessutom ge vinst, så har kommunerna en del att lära av den privata sektorn. Med tanke på kvaliteten bör åldringsvården vara lokal och ges i hemlika förhållanden. Den privata sektorn tenderar att föredra storskalighet, vilket inte ökar intimiteten i vården.
   Inom hälsovården kan faktiskt större enheter på lokal nivå bidra till höjd kvalitet. Med en större befolkning kan den lokala hälsovården skaffa sig sådan sakkunskap inom t.ex. geriatri, som många små enheter skilt för sig inte kan skaffa sig. I de urbana regionerna, där den svenska vården är mest hotad, kunde samarbete över kommungränserna eller samgång skapa förutsättningar för skilda enheter för service på svenska eller finska, så som vi har inom utbildningen. I Helsingfors har läkarcentraler utpekats, där man säkert kan få vård på svenska. Enligt ett förslag som utarbetats under kommunförbundets ledning kunde den svenska servicen tryggas bäst om samarbetet i huvudstadsregionen inom vården och utbildningen skulle utsträckas över kommungränserna. Lyckas vi få ett sådant samarbete till stånd, spelar det mindre roll ur svensk synpunkt hur kommungränserna går. Ett sådant samarbete kan bli verklighet med en bred uppbackning av medborgare och politiker. Så låt oss glömma kommungränserna för en stund och skapa modeller över gränserna, som ger den bästa svenska servicen.

Också i Vasaregionen är det möjligt att skapa skilda svenska och finska enheter inom primärhälsovården med samarbete över de nuvarande kommungränserna. I någon kommun säger man att vi har det så bra så vi behöver inte samarbeta eller gå samman. Till det kan man åtminstone säga att service på svenska för alla i vårt land, som behöver den, är en mycket större fråga än en kommun. Så glöm för en stund de nuvarande kommun- och förvaltningsgränserna och fokusera i stället på servicebehoven och hur de kan tryggas.
   I större kommunala enheter går det lättare att få kompetent personal för köp av tjänster, men också i sådana enheter måste man vara noggrannare med formuleringen av kvalitetskraven. Detta gäller speciellt kraven på service på svenska. Med ett större svenskt underlag går det åtminstone lättare att argumentera för att vård på svenska skall ges.

Det känns rätt underligt att den privata hälsovården favoriseras, trots att så många säger sig slå vakt om den offentliga vården. Privat hälsovård kan välja de lönsammaste delarna, den behöver inte dejourera, kan betala bättre löner och får därmed en bättre status. Pålitliga jämförelser mellan privat och offentligt producerade vårdtjänster får man först när båda verkar under samma villkor.
   Vi behöver en heltäckande strategi för hur svensk service skall tryggas när förändringarna av den offentliga förvaltningen fortgår. Det gäller speciellt vården och utbildningen. I Svenska pensionärsförbundet är vi villiga att delta i det arbetet.

OLE NORRBACK
förbundsordförande