Hur går det för oss? (nr 1/2009)

Årsskiften är bokslutens tid, men också början på något nytt. Också i den tryggaste av världar är framtiden alltid okänd, utmanande och kan kännas osäker. Hur går det för mej och hur går det för oss under det år som just har börjat? Svaret är att ingen vet, men trösten är väl att ingen har vetat förr heller. Just nu förstärks oron av utsikterna inom ekonomin. Pensionärerna är dock förmodligen bland de sista som berörs av nedgången i ekonomin och först om krisen blir långvarig. Först och hårdast drabbas de som blir arbetslösa.
   Pensioneringen ger nya perspektiv på livet. Vardagen förändras, men hur förändras vi själva? Inte heller på den frågan finns entydiga svar. Hela livet kan vi i alla fall växa som mänskor, om vi är öppna för intryck från andra och från det nya. Täta sociala nätverk ökar tryggheten, ger livet mera innehåll och sägs dessutom förlänga livet. En av Svenska pensionärsförbundets viktigaste uppgifter är att bjuda på nätverk, trivsel och ny kunskap. Lokalföreningarna, tillsammans med förbundet bildar ett av de allra starkaste svenska nätverken vi har i vårt land. Nätverket är starkt bara så länge medlemmarna vill ha det så. Vi som vuxit upp med föreningar vet att datorn aldrig kan ersätta de direkta kontakterna mellan mänskorna. En utmaning för oss äldre är att hjälpa de yngre, och särskilt de yngsta generationerna att utveckla attraktiva former för samvaro i gamla och nya nätverk, gärna också mellan generationerna.

Folkrörelserna var en del av grunden för demokratins utveckling i Norden. Det är ett tidens tecken att SPF är en av de få, sannolikt den enda svenska folkrörelsen i vårt land, vars medlemsantal ökar. Det beror inte bara på att pensionärerna blir flera, utan mera på traditionen. Vi vill vara med, men vi ställer också krav, på oss själva, på organisationen och på samhället.
   Pensionärerna är en mycket oenhetlig grupp utom i ett avseende; arbetslivet är över. Pensionen är den huvudsakliga inkomsten för de flesta, men storleken varierar mycket. I det arbete, som kallas intressebevakning, måste vi ha klara prioriteringar. Solidariskt ansvar med de svagare måste vara en av huvudprinciperna. Vi är emellertid trovärdigare i vår argumentering om vi erkänner att det finns också andra grupper i vårt samhälle som har det svårt och att många pensionärer faktiskt har det rätt bra. Av erfarenhet vet jag att de som klagar högst, sällan har det sämst. En intressebevakning, som inte ser större helheter, förlorar i trovärdighet och kan i värsta fall motverka sitt syfte. Vi har sett sådan facklig intressebevakning som lett till att medlemmar har blivit förlorare.
   Pensionärsorganisationerna kan inte bli renodlade fackliga organisationer, men via dem skall vi framföra berättigade krav till beslutsfattarna. Det gör vi bäst genom en ständig dialog med dem som besluter. I det avseendet har SPF framgångsrika metoder.
   Vårt system för beräkning av pensionerna tycks skapa en paradoxal situation. Pensionerna ökar långsammare när tiderna är goda, inflationen låg och löneökningarna är större, men snabbare när inflationen är hög och löneförhöjningarna små. Det betyder att pensionerna ökar relativt sett mera när tiderna är sämre. Sättet att beräkna pensionerna får en ny aktualitet mot den här bakgrunden.

Bland pensionärerna finns det en enorm mängd av samlade erfarenheter och samlad levnadsvisdom. Det går bättre för oss alla, för hela samhället, om vi blir skickligare i att ta tillvara den rikedomen. Utvecklingen har av olika orsaker minskat kontakterna mellan generationerna. Rent geografiskt är ofta far- och morföräldrarna långt borta. Pressen på föräldrarna har knappast någonsin varit så stor som nu. Båda föräldrarna har vanligen sina krävande jobb, ett nytt hem skall byggas upp, skulder skall betalas och barnen skall fostras. Den äldre generationens närhet och stöd, som hörde till vardagen förr, finns ofta inte idag. Vi behöver många nya sätt att mötas mellan generationerna, av vilka ”Farfar i skolan” är ett.
   Olika slag av mentorskap är allt viktigare när generationerna inte längre ärver jobben och livsstilen inom familjen, och när man inte som förr är i daglig kontakt med varandra. Det går bättre för oss alla när livslånga erfarenheter, breda kunskaper och samlad levnadsvisdom kan överföras till dem som nu bygger samhället och framtiden. Det är åtminstone helt onödigt att upprepa våra misstag. Vi äldre skall ändå komma ihåg att ansvaret inte längre borde vara vårt. Det är klokt att dela med sig, utan att försöka dominera.

Sällan har jag känt mej så välkommen som när jag blev vald till ordförande för Svenska pensionärsförbundet. Det stora förtroendet sporrar och stimulerar, men manar också till ödmjukhet och tacksamhet. Att leda SPF är det viktigaste uppdrag en finlandssvensk pensionär kan få. Jag ser med glädje och entusiasm fram emot de uppgifter uppdraget för med sig.
Tack vare de många aktivisterna, goda förtroendevalda och en bra personal är Svenska pensionärsförbundet idag en aktiv, välskött och välfungerande organisation. Det är både tacksamt och stimulerande att få verka i en sådan organisation.

OLE NORRBACK
förbundsordförande