Hur självständiga är vi? (nr 9/2009)

11.12.2009 kl. 00:00
Vår självständighet i en tid av EU-medlemskap och Nato-samarbete är ämnet för förbundsordförande Ole Norrbacks ledare.
? Håller vi då på att ge upp både vår kommunala och vår nationella självständighet, frågar en del oroligt. Mitt svar är nej. Nya tider kräver nya lösningar. Nu ökar beroendet av andra och därmed behovet av mera samarbete över alla gränser.

Den 6 december är med rätta en högtidsdag. Vårt lands självständighet har gett oss möjligheten att skapa det välfärdssamhälle vi lever i. En annan utgång år 1918 eller år 1944 hade gett oss alla ett helt annorlunda liv. Det alternativet hade varit mycket sämre för de allra flesta. Vi är skyldiga alla de män och kvinnor ett stort tack, som tvingades vara starka under de svåraste tiderna.
   Trots att ingen annan hel generation någonsin levt under så stor social och ekonomisk trygghet, som vi, så är inte vårt samhälle felfritt. Full personlig självständighet finns inte, med det finns skillnader. Personer med små pensioner har en klart mera begränsad självständighet än många andra. Den som bor på orter, där den offentliga hälsovården är otillräcklig, får nu i influensatider använda pengar de kanske tänkt köpa små julkappar åt barnbarnen för, till besök på dyra privata hälsocentraler. Den omhuldade kommunala självständigheten tryggar inte alltid rättvisan.
   Kommunernas självständighet är dessutom också begränsad. Inte ens de allra största kommunerna i vårt land klarar alla uppgifter ensamma. De minsta kommunerna har nästan ingen självständighet kvar. När de viktigaste frågorna avgörs i organ, där våra förtroendevalda inte har någon makt, är kommunens självständighet och kommunal demokrati en chimär.

Också frågor som är viktiga för vårt land, behandlas och avgörs nu allt oftare i internationella organ. Förr sade man att ett själständigt land har vissa kännetecken som bl.a. egna lagstiftande organ, egen valuta, eget försvar och kontrollerade gränser. De här kännetecknen gäller bara delvis idag. En stor del av våra nya lagar, som våra politiska organ besluter om, har sitt ursprung i EU eller i något annat internationellt organ. Vår valuta har vi nu gemensamt med flera andra länder. Vårt försvar samarbetar allt mera med Nato, också om vi formellt inte är medlem. Iden med både det nordiska samarbetet och med medlemskapet i EU är att minska kontrollen vid gränserna. Sedan länge har vi med varierande framgång försökt leva upp till slagordet ”Ett gränslöst Norden”, och det arbetet fortsätter. Ett av EU:s mål är att skapa full frihet för mänskor, pengar, varor och tjänster att röra sig över gränserna och hela tiden tas steg mot det målet.
   Håller vi då på att ge upp både vår kommunala och vår nationella självständighet, frågar en del oroligt. Mitt svar är nej. Nya tider kräver nya lösningar. Nu ökar beroendet av andra och därmed behovet av mera samarbete över alla gränser. Nedsmutsningen kommer över gränserna utan pass eller visum och vår miljö kan skyddas bara i brett samarbete med andra länder. Vår välfärd är helt beroende av att vi kan handla fritt med andra länder, vilket kräver internationella regler för handeln och ekonomin. I kampen för de mänskliga rättigheterna måste det internationella samfundet samarbeta mera. Ingen diktator borde fritt få plåga och förtrycka sitt folk i skydd av nationell självständighet. När utmaningarna går över gränserna måste vi öka vår förmåga att möta dem tillsammans.

Kampen för självständigheten år 1918 och under andra världskriget var en kamp för rätten att bygga vårt samhälle på våra villkor. Brett och djupt samarbete är det bästa botemedlet mot krig. Idag kan vi använda vår självständighet till att söka gemensamma lösningar på stora utmaningar i fredligt samarbete med andra över gränserna.

OLE NORRBACK
förbundsordförande

ANNONSER