Under ekonomiska kriser minskar skillnaderna i inkomst och välstånd, under goda tider ökar de. När värdet på aktier och fast egendom går ner, minskar förmögenheterna och inkomsterna av dem. De rika blir fattigare, men sällan fattiga. Problemet är att inkomsterna från skatter och avgifter minskar också, vilket kan få negativa konsekvenser för alla dem, som är beroende av staten, kommunen eller t.ex. pensionsbolag och fonder för sin välfärd. Omkring 30 procent av våra pensioner produceras dagligen av dem som har arbete, resten kommer från fonder vi pensionärer varit med om att bygga upp.
Det är inget fel i att försöka bli rikare. De som är företagsamma ökar vår gemensamma välfärd mera än vad vi andra gör. Skillnaderna i inkomst i sig är inte heller ett problem också därför att ingen kan ta materiell välfärd med sig när livet tar slut. Producerad välfärd och produktiv verksamhet blir kvar, till nytta för dem som lever vidare. Problemet är om de som har det sämst har det alltför illa.
Ett samhälle mår så mycket bättre, ju bättre de, som har det sämst, mår. Omtanken om de svagare är ett av de bästa måtten på hur civiliserat ett samhälle är. Vår gemensamma välfärd är mindre om vi har många som är uteslutna, mår dåligt eller känner sig otrygga. De svaga i samhället är sällan högljudda och försvaras inte av starka organisationer. Därför syns inte nöden fast den finns. Beslutsfattare måste vara speciellt lyhörda när det gäller de svaga i vårt samhälle. En beslutsfattare med ett känsligt socialt samvete är en god beslutsfattare.
Vår grundskola har lyckats visa att ett målmedvetet arbete för att stöda elever med svårigheter ger gott resultat. Flera internationella undersökningar har visat att våra elever i allmänhet har goda kunskaper i viktiga ämnen. Ännu viktigare är insikten om att skillnaderna mellan de bästa och de sämsta prestationerna är minst i vårt land. Ett samhälle, som ger alla invånare goda möjligheter och tar väl hand om de svagare, är ett rikare samhälle också ekonomiskt.
I en ekonomisk kris försöker beslutsfattare göra sådana strukturella förändringar, som är omöjliga under goda tider. Ebb i kassan tvingar fram förändringar överallt. Nu gäller det att se till att förändringarna är socialt hållbara. Försvaret av de mjuka värdena kräver oftast hårda tag. De hårda värdena försvarar sig ofta själva.
Nästa år ställs vi i Svenska pensionärsförbundet inför vår kanske största utmaning. Då har vi ordförandeskapet i Pensionärernas intresseorganisation, som är den nationella takorganisationen för pensionärsförbunden. Då skall vi samordna intressebevakningen för landets pensionärer.
2009 har varit ett framgångsår för pensionärerna. Pensionerna steg ovanligt mycket och beskattningen lindrades i rätt riktning. 2010 blir ett mycket svårare år. Då syns krisens följder tydligast. Under ett år kan inte allt förändras. Därför behövs några få klart prioriterade frågor, som är speciellt viktiga. Vårt första mål är att pensionerna inte sänks även om beräkningsgrunderna skulle förutsätta det. Vårt andra mål är att de lägsta pensionerna bör höjas enligt en realistisk tidtabell. Vårt tredje mål är att följa med hur förvaltningen förändras och reagera om servicen till de äldre eller på svenska äventyras. Syftet bör ju vara att förbättra servicen, inte äventyra den.
I tider med stora förändringar måste de mänskliga värdena ständigt hållas i minnet. Mjuka värden måste försvaras med fasthet, ibland med hårdhet.
OLE NORRBACK
förbundsordförande