Hösten är kommen (nr 6/2007)

När det här skrivs är det full sommar. Man får hoppas att höstens kännetecken inte har tagit överhand ens då när detta nummer av God Tid går i tryck. För den som hela sitt aktiva liv har varit bunden till skolans och undervisningsårets rytm är det så att ett nytt skolår präglar sinnet. I positiv bemärkelse. Vilket bör påpekas för undvikande av missförstånd.

I vår rörelse är hösten en fortsättning på vårterminens program. En förening med sina planeringsmekanismer i skick har för länge sedan stakat ut sina planer för höstens verksamhet. Ändå känns hösten som en nystart efter sommarens andhämtning. Man tar nya tag. Man vill finslipa sitt program och se över verksamhetsförutsättningarna. Man vill möta både gamla och nya medlemmar.

Ibland möts vi i förbundsledningen med påpekandet att den och den idén som förbundet lyfter fram inte ryms med i programmet. Programmet är spikat. Om detta kan sägas att självfallet är det bra att man har struktur i sin verksamhet och  planerar på förhand. Ändå kan det vara nödvändigt att ge rum för sådant som händelser i samhället aktualiserar. Därför bör man skapa program med ”luckor” som kan fyllas av aktualiteter som ingen hade kunnat ana sig till när programstommen gjordes.

På flera sätt står vårt förbund vid en skiljeväg. Det blir t.ex.allt svårare att sköta intressebevakningen utan att blanda in politik. Det är likaså svårt att behandla frågor som gäller mänskligt bemötande och mänskovärdet i vid bemärkelse utan att ta med livsåskådningsfrågor. Behandlar vi kultur, t.ex. musik, sång och dikt, får vi en svår sits om vi av finkänslighet ser oss vara tvingade att kringgå frågor som bottnar i traditionell samhällssyn och som väcker tankar om vilka ramar vi vill ge våra kulturupplevelser och -utövande. I fråga om detta kan det behöva påpekas att ingen utomstående skall ges möjlighet att inbilla sig att vår rörelse består av döddansare eller glädjedödare. God humor har alltid sin plats. Den bör vi alltmer omhulda i vår verksamhet.

Det är skillnad mellan att behandla politiska frågor och att göra partipolitik. Samma gäller religiösa frågor. Det är skillnad mellan ensidig religiös påverkan och exempelvis diskussioner om livets mening, vad som hjälper oss mänskor att skapa trygghet i tillvaron både för oss personligen och för andra. Vi mänskor är ju till för andra, inte endast för oss själva. Objektiviteten skall vi inte ge avkall på. Det gäller att ha klart för sig att ensidig partipropaganda eller väckelsemöten inte är en uppgift för vår rörelse. Beträffande värden och värdegrunder finns det minsann annat än lärofrågor att begrunda.

Min starka förhoppning är att alla våra föreningar och klubbar skall förmå undvika att köra i samma hjulspår år efter år. Nya infallsvinklar, nya impulser och nya programidéer behövs. Det innebär inte att vi skall kasta ut det gamla som engagerar medlemmarna. Nya programinslag har nog plats. Det krävs bara att nötta verksamhetsformer makar på sig.

En programbank, där föreningar och medlemmar tipsar varandra kunde vara en ny giv. Vi har ju en god tidning som kan stå till tjänst med spaltutrymme för konkreta idéer och initiativ.

God hösttermin med god och varm gemenskap! Och lust och glädje.

SAMUEL LINDGRÉN
förbundsordförande