Kommunalvalet är viktigt (nr 3/2004)

Vi har kommunalval om några månader. Det är förvånansvärt tyst kring det. Trots att det borde engagera allmänheten. Inte minst oss pensionärer som med rätta har kritiserat de politiska beslut och uraktlåtenheter som vi har fått bevittna under de senaste åren. Utan att få nämnvärt gehör.

Det förvånar att närpolitiken intresserar och engagerar pensionärerna mindre än rikspolitiken. Ändå är det en stark rörelse på gång att överföra allt fler beslut till den kommunala nivån från den statliga nivån. Pensionärerna måste engagera sig. Höstens kommunalval måste utgöra startpunkten för en kommunal politisk väckelse för oss pensionärer. Vi ökar i antal i relation till den yrkesverksamma befolkningen. Det innebär att vi får ett större ansvar ifråga om att bevaka pensionärernas intressen. Givetvis kan vi inte resonera så enögt att det är bara pensionärer som förstår sig på pensionärsfrågor. Men om vi visar ointresse och försummar att framhålla våra behov så löper vi stor risk att hamna i en sämre position än om vi är aktiva och informerar. Därför bör framsynta och kunniga pensionärer engagera sig i politiken. Också därför att de behövs för att säkerställa den erfarenhet som ett tryggt beslutfattande kräver.
   Det är inte rätt att tänka att yngre krafter har större förutsättningar att ta itu med de frågor som hopas på de kommunala beslutsfattarnas bord. En fördel som vi äldre har framom yngre personer är att vi har mera tid att sätta oss in i frågor, ta reda på och vid behov engagera andra. Också konsultera sakkunniga.
   Yngre och äldre beslutsfattare kompletterar varandra. Erfarenheten kommer till användning samtidigt som nya impulser stimulerar till att pröva nya och fräscha initiativ. Det är ju inte nödvändigtvis så att en gammal hjärna producerar utslitna och obrukbara tankar och lösningar på samhällsfrågor. Lika litet som en ung hjärna är en garanti för omdöme och förmåga att välja rätta beslutsstrategier,

I den nya staden Raseborg har man skyndat sig att ge ett dråpslag åt den kommunala demokratin, då man har beslutat att inte ha kommunala äldreråd. Man har inte gjort klart för sig vad den kommunala demokratin kräver i dagens läge, när det gäller åldringsvården. Det är kortsynt, för att inte säga dumt. Knappast kan man spara på annat än pensionärernas sympati och vilja till förståelse och fruktbart samarbete. Har man råd att avstå från det, så har man offrat mycket. Förtroendet och tilliten äventyras.
   Det visar att den kommunala demokratin kan vara sårbar. Därför blir det allt klarare att vi behöver lagstiftningsåtgärder för att garantera pensionärernas rättigheter. Det politiska parti som med beslutsamhet börjar driva den frågan kommer att ha lätt att vinna både sympati och understöd.
   Tyvärr är det bara så att föret är trögt i portgången. Ingen har ju ens granskat om det finns någon tillstymmelse till port. Hinder måste först rivas.
   Det som gör en mest ledsen är att man inte inser vad klockan är slagen när det gäller en demokrati som verkligen fungerar i praktiken. Eller som borde fungera.
   Raseborg skulle ha alla förutsättningar att vara en mönsterstad. Nu ser staden med det traditionstyngda namnet ut att få en allvarlig fläck på sin sköld.

SAMUEL LINDGRÉN
förbundsordförande