Vad väntar oss hösten? (nr 6/2008)

Vi befinner oss på den tiden av året då den politiska debatten tar eller borde ta fart. När detta skrivs i början på augusti, har den politiska oppositionen av allt att döma ännu inte samlat sina skaror. Man kan ju knappast tänka sig att den vilsenhet som har gett sig till känna bland socialdemokraterna efter valet av ny partiordförande alltför länge skall bromsa de politiska skeendena så fullständigt som den nu förefaller att göra. Däremot kan det bli intressant att följa med om det politiska intresset stimulerar de partier som nu eventuellt ser sig kunna räkna med en bestående vinst.
   För pensionärsrörelsen som helhet skulle det vara en vinst om valaktiviteterna över lag drog till sig ett allt större intresse. Det är en målsättning som skulle kunna utgöra en viktig stimulans för våra gemensamma intressen oberoende av politiska skiljelinjer.
Trots att vi tävlar med varandra har vi mycket som förenar oss och som vi bör sköta tillsammans. Det är lätt att föreställa sig att pensionärsorganisationerna inte behöver konkurrera med varandra, eftersom de representerar så olika intresseområden.
   Med hänsyn till att en stor del av de presumtiva medlemmarna inte nödvändigtvis är partianslutna bör det finnas en presumtiv marknad för nya medlemmar för vilka fack och traditionella band inte nödvändigtvis dominerar handlandet. Kanske man i så fall kunde öka intresset för pensionärernas sak.

Vi på svenskt håll behöver i varje fall inte fråga oss vem eller vilka vi bör prioritera. Svenska pensionärsförbundet har tillräckligt med egna utmaningar. De väntar oss tillika med det ökade ansvar som vi räknar med att kommer att åläggas förbundet de närmaste åren, när det är vårt förbunds tur att stå i redet.

Alltjämt är medlemsvärvningen angelägen. Det gäller att fortsätta den intensiva kampanj som vi har fört de senaste åren. Men det innebär också att vi måste inrätta nya avdelningar när det blir för trångt. Det kräver planering och framsynthet men de besvär detta medför får inte leda till att det inte finns rum och plats för nya medlemmar som vill ansluta sig.
   Från denna plats har det tidigare framförts förslaget att yngre medlemmar skulle bilda skilda klubbar för sin ålderskategori speciellt om det råder trängsel. Ansvaret ligger givetvis på lokalplanet men det måste på nytt understrykas att ingen får avvisas på grund av platsbrist.
   Inför nästa spalt är det skäl att fortsätta genomgången av de utmaningar som väntar.
   Ha en god höst!

SAMUEL LINDGRÉN
förbundsordförande