Vårt förbund växer ur kläderna (nr 8/2007)

09.11.2007 kl. 00:00
Svenska pensionärsförbundets medlemstal ökar och i en del föreningar klagar man på utrymmesbrist.
? Det får helt enkelt inte vara ett problem. Det finns inget förnuft i att bedriva en medlemsvärvningskampanj på samma gång som man är tvungen att avvisa intresserade på grund av att det inte finns lokaliteter att samlas i, skriver förbundsordförande Samuel Lindgrén i ledaren.

Somliga ser det som ett problem. Det kan det inte få vara. Om en organisation växer ur kläderna måste någonting göras åt saken. Det får helt enkelt inte vara ett problem. Det finns inget förnuft i att bedriva en medlemsvärvningskampanj på samma gång som man är tvungen att avvisa intresserade på grund av att det inte finns lokaliteter att samlas i.
   Det är inte första gången denna fråga behandlas i God Tid. På något sätt har de föreningar som drar till sig nya medlemmar klarat sina utrymmesproblem hittills. Men nu hör man på allt fler håll att väggarna bokstavligen kommer emot. Det är således nödvändigt att bereda plats åt de nya medlemmarna. Ingen kan eller får avvisas. Ingen ska behöva känna sig oönskad.

Förhållandena skiljer sig från varandra på olika orter. Det hjälper givetvis inte upp saken. Finns det inte tillräckliga lokaliteter måste man bilda nya föreningar eller dela upp medlemmarna i olika grupper exempelvis på basis av bostadsadresser, ålder eller intressen, eget val eller kanske till och med kön. Tanken på en mansgrupp har väckts. Men det råder redan brist på män i pensionärsverksamheten. Det är förresten en utmaning som inte bör eller kan nonchaleras. Naturligtvis ska det här inte skötas så kallt och byråkratiskt som det verkar av det ovananförda konstaterandet. Problemet måste gå att sköta smidigt. Om en uppdelad förenings möten hålls på olika tider kan det bli möjligt för den som är särdeles intresserad av verksamheten att dubblera sina träffar och således få fler möjligheter att delta i sin förenings verksamhet. Har man spjälkt upp en förening i två och grundat en ny förening är det inget som hindrar att en pensionär är medlem i båda föreningarna. Så länge medlemsavgiften är så låg som för närvarande ställer knappast ekonomin något hinder för dubbelt medlemskap.
   Självfallet kan det bli problem att finna utrymmen, om man ska dubblera verksamheten på samma ort. Men om alternativet är att man skall köa på förhand för att få plats eller gå hem, om inga lediga platser finns att erbjuda eller få, är det något som är helgalet. Då saknas det strategi och planeringsförmåga. Finns det på en ort så många medlemmar att utrymmena är sprängfyllda, kan det knappast vara för svårt att föda fram idéer om hur man skall lösa problemet. Det går inte att låta frågan passera utan åtgärder på orter där utrymmesproblemet redan nu är prekärt.

För övrigt kan man notera en intressant skillnad mellan främst Nyland och Österbotten beträffande pensionärsföreningarnas verksamhet. I Österbotten har man många medlemmar men en ganska stor del är passiva, när det gäller vanliga föreningsmöten. Däremot möter de upp i jätteskaror till sommarmöten och regionala sammankomster.
   I Nyland är man flitigt med på de regelbundna vecko- eller månadsmötena. Det finns ingen orsak att ställa dessa båda saker mot varandra. Det är bra att man upplever det vara viktigt att vara med i verksamheten oberoende av vad som drar en med. Men det kunde emellertid vara bra att någon gång analysera motiven. Man kan alltid få nya idéer och på så sätt gagna hela rörelsen. Ett uppslag för nästa idékonferens.

Vi har vind i seglen trots att vi ibland har råkat ut för oförtjänta och oväntade motgångar. Tack för uthålligt och troget arbete!

SAMUEL LINDGRÉN
förbundsordförande

ANNONSER