Så har redan några generationer sjungit vid skolårets slut och när sommaren står för dörren. För oss äldre symboliserar psalmen också vår barndoms somrar, som i minnet ofta är soligare, varmare, längre och gladare än de ofta i verkligheten var. Precis som mänskor kan också psalmer leva ett eget liv och förändras i takt med tiden. En sång eller en psalm kan berätta så mycket mera än det som orden och musiken säger.
Den första versen i vår skolavslutningspsalm, liksom också melodin, antas ha ett profant ursprung. Det religiösa budskapet har kommit till senare, och verserna har skrivits om efter hand i takt med att attityderna i samhället förändrats. I synen på kärleksbudskapet, kristendomens viktigaste, har innehållet tydligt förändrats. Uttrycket ”Giv kärlekseld i hjärta” finns med som tanke i alla versioner, men fortsättningen har skiftat. ”Förnya själ och and”, följde i den första versionen, som sedan byttes till ”men dämpa lustans brand” i stället. Från att första ha lyft fram det religiösa, sedan varnat för köttets lustar, har de här två raderna nu följande ordalydelse: ”Giv kärlek åt det hjärta, som ingen kärlek får.” Nu har den medmänskliga aspekten lyfts fram, vilket naturligtvis bäst svarar mot vår tids synsätt. De ändrade texterna på bara två rader i en enda psalm visar tydligt hur attityder och värderingar förändras övertid, trots att de formulerats inom samma konservativa institution, dvs. kyrkan.
Vid sidan av det religiösa budskapet står i synnerhet den första versen för optimism, hopp och tro på ljusare tider. Som äldre hopps vi att våra barn och barnbarn skall få det ännu bättre än vi haft det. Trots att vi varje dag talar om kris i ekonomin, har vi tillväxt i vårt land. Materiellt blir det alltså bättre, i medeltal. Staten och kommunerna har bara större åtaganden än vad vi har pengar till just nu, och därför ökar lånebördan, tillväxten till trots. Vi får räkna med att service, producerad av stat och kommun, kommer att omstruktureras för att kunna hållas kvar på hög nivå. Bl.a. därför anses sammanslagningar av kommuner nödvändiga. Alla, som för sin välfärd är beroende av staten och kommunerna, får räkna med att den servicens blomster knappast blir mera prunkande under de närmaste åren.
Brist på råvaror är i längden ett hot mot tillväxten, om vi inte förändrar våra konsumtionsmönster. Samtidigt som en stor, om än krympande del av världens befolkning svälter, slänger vi en allt större mängd av matvarorna hos oss. I längden kan vi inte heller fortsätta att bränna upp naturresurser, som olja och gas, som inte är förnybara. Om våra åkrar skall producera mera bränsle för uppvärmning och bilar, kommer matpriserna att stiga med katastrofala följder för de fattigaste. Skall framtidens välfärdsblomster prunka för oss alla på vår jord krävs det mycket nytänkande, av oss alla.
Fred och stabilitet är ändå grundförutsättningarna för ett gott liv. Hur mycket vi än hoppas, är fred inte ett för evigt uppnått tillstånd i vår del av världen. Fred med grannarna, med grannkommunerna och med andra länder måste man alltid arbeta för, och den når man bäst när man respekterar varandra och är beredd till samarbete. För många av oss är EU det stora europeiska fredsprojektet. Den växande inåtvända nationalismen, rädslan för allt som är annorlunda, och som också drabbar oss finlandssvenskar, samt den hatfyllda debatten i de sociala medierna, är tydliga varningssignaler om hårdare attityder i vårt samhälle. Vill vi ha en blomstrande framtid ”med lust och fägring stor” måste vi våga bekämpa avarterna i samhället och i debatterna. Vill vi att fredens blomster skall växa och prunka måste vi våga försvara de svagare och det positivt annorlunda, samt vara öppna för nya intryck och för världen omkring oss. Man blir aldrig för gammal för att vara nyfiken!
OLE NORRBACK
förbundsordförande