Skall vi i Finland ta ansvar för att man i Grekland, Irland och andra länder inte kan betala sina räkningar? Det mest närliggande svaret för de flesta av oss är naturligtvis nej. Ett klokare svar är ja, men på vissa villkor. Varför är det så?
Hela vår välfärd med arbetsplatser och pengar till bl.a. pensioner, barnbidrag och utbildning är beroende av omvärlden och av att varor, tjänster, pengar och vi själva kan röra oss över gränserna utan större svårigheter. Över 40 procent av allt vad vi producerar, säljer vi utanför vårt eget land. Börjar det gå illa för någon vi samarbetar nära med, drabbas vi själva förr eller senare. Försvåras samarbetet över gränserna börjar vår välfärd krympa mycket snabbt. Vi är mera beroende av vår omvärld än vi tänker på.
Var det klokt att gå över till den gemensamma valutan Euro? Jo, i huvudsak. En stor valuta ökar stabiliteten. Vi är vana vid att en meter är hundra centimeter och ett kilo tusen gram, men fortfarande är det många som tycker att det är bra att en euro ibland kan var värd 1,3 dollar, ibland bara 80 cent. Oftast är det systemet inte bra, och i längden är det vi konsumenter som får betala för skillnaderna. En hela världen omfattande valuta är den bästa lösningen, men är inte möjlig idag. Däremot borde en klart bättre samordning ske. Kina håller sin valuta billig för att kunna sälja mera till andra länder. USA trycker mera pengar för att kunna konkurrera bättre. Som konsumenter vill vi betala för en bra relation mellan pris och kvalitet, inte för att pengarna har olika värde. I längden är det inte bra för någon när penningens värde kan manipuleras. Ju flera valutor, som kan manipuleras, dess dyrare blir det i längden för de allra flesta. Euron är ett steg åt rätt håll.
Har allt det någonting att göra med våra pensioner? Jo, mycket. Ca 70 procent av våra pensioner inarbetas varje dag av dem som jobbar. Har vi många företag och många i jobb räcker pengarna bättre till. Vi kan ha mera jobb och flera företag om man också i länder som Grekland och Irland har pengar att köpa det vi producerar. Ca 30 procent av våra pensioner kommer från fonder. En del av dem är placerade utomlands. Igen är vi beroende av en stabil omvärld – och av att fondernas pengar är klokt placerade. Hittills kan vi vara nöjda över hur fonderna har skötts. Trots krisen i ekonomin behöll de väl sitt värde och avkastningen förblev god.
Hur mycket skall vi nu sätta press på länder som Grekland och Irland? Lagom mycket. Vi skall dela med oss av våra erfarenheter av hur kriser kan skötas. I Finland vet vi både hur en kris skapas på egen hand, och hur man kommer ur en sådan. Irland är långt i samma situation, som vi var i för knappt 20 år sedan, och har säkert en del att lära av oss. I Grekland är situationen en annan. Nu har regeringen där lyckats minska på utgifterna för staten, men fortfarande kan man förhandla med korrumperade tjänstemän om ur mycket skatt man skall betala. Får tjänstemannen mera pengar blir skatten lägre. Greklands ekonomiska problem var mycket mindre, om skatter betalades enligt lagarna. – Logik och konsekvens är goda dygder i all debatt. I samma andetag kräver nu samma personer att EU starkt blandar sig i Irlands och Greklands affärer, men motsätter sig ett starkare EU, som lättare kunde hindra kriser från att uppstå. ”Man kan inte både lova och hålla”, sa förra politikern, som snabbt blev en f.d. politiker! Tyvärr lever den politiska populismen starkare nu än på länge, aktivt uppbackad av lika populistiska massmedier.
Vi får tycka om det eller låta bli, men både mänskor och länder blir allt mera beroende av varandra. Våra nationella system räcker inte längre till för att lösa de stora gemensamma problemen och tackla de stora utmaningarna. Idag krävs det stora kunskaper och stort mod att försvara lösningar, som på lång sikt gagnar oss alla. Idag är det nämligen allt mera sällan fråga om ”vi och dom andra”, det är allt oftare bara fråga om ”vi”, om ”oss allihopa”.
OLE NORRBACK
förbundsordförande
.png)
