Inget samhälle är felfritt, men när forskare jämför levnadsvillkoren mellan olika länder, kommer de nordiska länderna nästan undantagslöst i topp. Livskvaliteten kan naturligtvis mätas på många olika sätt. Livslängden, barndödligheten, utbildningsnivån, kriminalitet, jämställdhet, hållbar miljö, korruption, yttrandefrihet, rättssäkerhet och offentliga förvaltningens kvalitet är måttstockar som förfinats och används. När resultaten av alla de här mätningarna slås samman får man en rätt pålitlig bild av levnadsvillkoren för mänskorna i olika länder.
Ständiga nedskärningar, förändrade strukturer som inom social- och hälsovårdsreformen (Sote) och större skillnader i den personliga inkomsten sägs hota vår modell för välfärd. Är det verkligen så? Under senare år har både staten och kommunerna lånat betydande belopp för att trygga nivån på vår materiella välfärd, medan nedskärningarna mest har kapat kommande ökningar av kostnaderna för välfärden. Strävan till större kommuner och Sote-reformen finns det med rätta många åsikter om, men syftet är ju inte att sänka nivån på välfärden utan, tvärtom, att hålla den eller helst höja den. Inget parti har en generell nedmontering av vår välfärd på sitt program, men olika lösningar kan naturligtvis innebära att någon grupp får det sämre. Ett samhälle, präglat av medmänsklighet, ägnar speciell uppmärksamhet åt de svaga. Det gör vi, men här finns säkert rum för förbättringar.
Varför har vi i Norden lyckats skapa högre livskvalitet än andra länder? Medborgarsamhället med aktiva folkrörelser, som Svenska pensionärsförbundet, vår demokratisyn med våra folkvalda som besluter för oss men dessutom med möjlighet till bland annat folkomröstningar, och den öppna, ifrågasättande debatten ses gärna som grundorsaker. Så är det säkert också, men forskare pekar på en annan faktor, som anses ha ännu större betydelse.
Den medmänskliga tilliten i samhället kan anses vara alldeles grundläggande. Den anger ett mått på den allmänna moralen i vårt samhälle. Tilliten skapar ett socialt kapital, som är avgörande för välbefinnandet, livskvaliteten och för stabiliteten i samhället. När man vet med sig att andra betalar sina skatter, källsorterar soporna, inte tar emot mutor eller överutnyttjar de sociala förmånerna, så är det naturligt att vi själva gör på samma sätt. Också om inte alla av oss varje gång väntar på grön gubbe, fastän ingen bil syns, så är vi ändå rent allmänt mycket beredda att följa spelreglerna i samhället.
Hur skapas då denna tillit i samhället? Överraskande nog är det kvaliteten i de offentliga institutionerna, som enligt forskarna skapar tilliten. Om man generellt inte kan lita på att lärarna ger rättvisa betyg, polisen behandlar alla lika, domstolar är opartiska, sociala förmåner ges på likvärdiga grunder och på att beslutsfattare har mänskors bästa för ögonen, så minskar också tilliten till andra mänskor. Varför skall man själv vara hederlig, om andra får förmåner genom att vara ohederliga? När mänskorna inom den offentliga sektorn bemöter oss alla sakligt, rättvist, likvärdigt och hederligt så läggs grunden för tilliten och för den goda moralen i samhället. För den som under några år levt i ett genomkorrumperat samhälle, som det grekiska, är det mycket lätt att instämma i forskarnas slutsatser.
Vi har all anledning att vara nöjda över hederligheten bland de offentligt anställda i vårt land, men inte heller de är felfria. Rädslan att begå fel leder till övertolkning av regler och tröghet i behandlingen, som irriterar mänskor och bromsar utvecklingen. Vår tjänstemän är bra på att säga vad som inte går, men inte alls lika bra på att säga vad som skall till, för att det skall gå. Mera kreativ fantasi inom reglernas ram behövs. Vi har också en övertro på att problem kan lösas med nya lagar eller regler. Vårt samhälle är nog till någon del överreglerat. Politikerna, som skapar lagarna, borde allt oftare fråga: Behövs verkligen den här nya lagen eller paragrafen?
Omoralen, som leder till korruption börjar oftast bland de högsta beslutsfattarna i politik och näringsliv. Trots jäv vågar jag påstå att finländska politiker nästan oberoende av parti, har mänskornas bästa för ögonen. Även om populismen under några år spridit sig bland politiker, så har de flesta ändå en ärlig strävan att på basen av sina värderingar se till allas vårt bästa.
Så länge tilliten till samhällets institutioner är stark, litar vi också på varandra, och då är också grunden för vår nordiska välfärd solid.
Ole Norrback
förbundsordförande
.png)
