Det sägs att vi är allt mera självupptagna och allt mera inriktade på materiell välfärd. Debattklimatet sägs vara råare än på länge och mänskor som är annorlunda blir oftare utpekade, ibland också utstötta. Det är alltid farligt att överdriva och generalisera. De flesta av oss är säkert villiga att hjälpa andra, vi ser livskvalitet som något mycket större än materiell välfärd och vi bemöter andra likvärdigt, oberoende av deras hudfärg, religion, språk eller sexuell läggning. Tecknen på ett hårdare, omänskligare om man så vill, samhällsklimat syns nog tyvärr ändå på många sätt.
Tydligast syns den nya hårdheten i inläggen på nätet. Det är svårt att tro att det kan finnas så mycket av aggressioner, hat, illvilja och tom. direkt förföljelse, som man kan se på nätet, det mesta är dessutom anonymt. Lagen är bristfällig om man kan framföra direkta mordhot ostraffat med hänvisning till yttrandefriheten. Debatten på nätet förråar vårt samhälle, och tydligare regler för vars och ens personliga ansvar behövs. I slutändan kan sjuka mänskor förledas till våldshandlingar, påverkade av nätdebatten. Inför valet kunde politikerna precisera sina åsikter om vilka åtgärder som behövs för att sanera bort det värsta hatet på nätet. Frihet under ansvar skall också gälla yttrandefriheten. Massmedierna kunde börja med att kräva att alla inlägg på deras sidor skall vara undertecknade med skribentens namn.
Med hjälp av konkurrensen hoppas vi få bättre varor och tjänster till lägre priser. Så fungerar också systemet i huvudsak. Konkurrensen har emellertid också avigsidor. Stressen och otryggheten i arbetslivet ökar, vilket är illa för de anställda, och sänker dessutom konkurrenskraften i slutändan. Det måste finnas en hygglig, bättre balans mellan arbete och kapital. Det sägs att kapitalet är ansiktslöst, men kapitalet har ägare, som alla är mänskor. Företagsledarnas moraliska ansvar måste också synas tydligare. Det är inte trovärdigt om chefen går på pension vid 58, men kräver att andra anställda skall jobba till 68 eller 70, för att nämna ett exempel.
Finansmarknaden är i många avseenden speciell. När pengar placeras spelar rykten, förväntningar, spekulationer och andra irrationella faktorer en överraskande stor roll. Skulle politiska beslut fattas på lika irrationella och kortsiktiga grunder lika ofta, var våra svårigheter betydande. Placerarna behåller vinsten, men går det illa får skattebetalarna betala en stor del av räkningen. Så kan vi inte heller ha det i längden. Idag finns det inget konkurrerande ekonomiskt system till marknadsekonomin sedan kommunismen dog av tvinsot. Däremot finns det ett stort hot mot marknadsekonomin: Marknadsekonomin själv. Om girigheten och vinstbegäret börjar dominera för stort över respekten för mänskovärdet i de demokratiska länderna, kan reaktionerna bli svåra att kontrollera. Vi har redan sett avskräckande exempel från bl.a. Island med försvagad ekonomi och minskad respekt för demokratin som följd. Girighet och populism är en farlig kombination, som syns allt tydligare också hos oss, tyvärr.
Det finns alla skäl att med oro se på den bristande respekten, avogheten och det direkta hatet mot sådana som är annorlunda som t.ex. invandrare. I förening med en syn- och hörbar religiös, nationalistisk och politisk fanatism, som syns också västvärlden, skapar de här attityderna motsättningar, som drabbar speciellt olika minoriteter. Det är dags för oss alla att tydligt ta avstånd från avarterna och försvara de värden vårt samhälle är byggt på. Politikerna och andra beslutsfattare har ett stort ansvar, men alla har vi en skyldighet att visa solidaritet med de svaga, respekt för varandra, samt ta avstånd från alla former av fanatism och tendenser till förtryck.
OLE NORRACK
förbundsordförande
.png)
