Rubriken kan tyckas konstig, men visar ändå på de huvudsakliga skillnaderna i åsikterna i debatten om invandrarna. De som ser alla invandrare som ett hot mot hela vårt samhälle, mot vår kultur, våra religioner, vår välfärd, vår trygghet och mot allt möjligt annat, är trots allt rätt få, men högljudda och tvärsäkra. De som ser invandringen som en nödvändighet för vår ekonomiska utveckling, för att personalen i till exempel vården skall räcka till, och som ser mångfalden som en rikedom, är sällan bombastiska eller provokativa. Debatten skulle vinna på att de, som ser invandringen som en nödvändighet, mera pedagogiskt, sakligt och tydligt skulle analysera den första gruppens påståenden. Här görs ett försök.
Gruppen invandrare är nämligen mycket brokig. En stor del kommer hit för arbetets skull, drygt 5 000 i fjol, trots de dåliga tiderna. Kollektivtrafiken i huvudstadsregionen skulle inte fungera utan invandrare, lika litet som grönsaksproduktionen i Närpes eller bärplockningen i hela landet, för att ta bara tre exempel. Många invandrare är experter i företag, som i sin tur skapar nya jobb också för finländare.
En annan stor grupp är de studerande, över 5 600 ifjol. Få kan väl ifrågasätta nyttan av att unga från olika länder och kulturer utbildar sig tillsammans. Många stannar kvar i vårt land, andra åker hem med kunskaper om vårt land, som våra exporterande företag kan utnyttja.
Inflyttande familjemedlemmar är den största gruppen, drygt 6 700. Kraven är ganska strikta. Den som har jobb i vårt land måsta bevisa att inflyttande familjemedlemmar kan försörjas, och helst att de har jobb när de kommer. Återföreningen av flyktingfamiljer följer delvis andra regler. Återföreningen av familjer i vårt land är alltså ingen paradväg till ett lyxliv på våra skattpengar.
Asylsökandena är den fjärde större gruppen. Rätt att stanna, att få asyl, får den som förföljs eller förtrycks i sitt hemland. Ifjol sökte drygt 3 600 om asyl, och knappt hälften beviljades, vilket är betecknande för vårt lands officiella inställning. Det är också betecknande att man kan snabbavvisa en asylsökande, men inte snabbevilja asyl, båda sätten borde rimliga vara lika lätta, eller lika svåra. Det är sant att en del av de asylsökande kommer hit med hjälp av pengar de betalat till illegala mänskohandlare, men det gör dem inte automatiskt till lata lyckosökare. Snarare tvärtom, det krävs en betydande företagsamhet för att komma till vårt land på det sättet. Alla invandrare är inte änglar, men det var inte alla de finländare heller, som genom åren i hundratusental har sökt lycka och en bättre framtid i andra länder.
Kvotflyktingarna är den femte av de större grupperna invandrare. Kvotflyktingarna kommer vanligen från flyktingläger, där en del har vistats i åratal. Under några år var antalet 750 per år, ifjol var antalet strax över 1 000.
I vårt land bor cirka 200 000 personer med utländskt medborgarskap, vilket är 3,6 procent av hela befolkningen. Många invandrare har fått medborgarskap i vårt land. Cirka 270 000 har angett ett främmande språk som sitt modersmål. Ryssar, ester och somalier är de största grupperna.
Andelen invandrare hos oss är bland de lägsta i EU-länderna och i synnerhet jämfört med övriga Norden. Något hot mot vårt samhälle, vår kultur, vårt levnadssätt eller vår trygghet är de inte. Däremot berikar de vårt samhälle med sina erfarenheter och sina traditioner och framför allt med sina arbetsinsatser. Många av dem är bland annat goda företagare.
Korsholms kommuns befolkning ökade under 4 år med 815 personer. Av ökningen vara 531 över 65 år och 263 under 15 år. 21 personer var i arbetsför ålder! I de flesta kommuner är situationen betydligt värre. Det här exemplet visar mer än tydligt att allt färre försörjer allt flera, och att vi behöver flera händer och hjärnor i arbete. Utan större tillväxt i ekonomin och utan invandrare kan vi helt enkelt inte på sikt hålla vår materiella levnadsstandard på den nuvarande nivån. Valet är vårt och ansvaret är politikernas.
Ole Norrback
förbundsordförande
.png)
