Svenska pensionärsförbundet är en partipolitiskt obunden organisation. Däremot är ingen intresseorganisation opolitisk. Vår uppgift är att bevaka de äldres intressen, också i relation till politikerna. Därmed framför vi åsikter, som i högsta grad kan vara politiska.
Våra medlemmar har naturligtvis egna partisympatier, och förmodligen är Svenska folkpartiet det första alternativet för de flesta. Många är också aktiva i andra partier. Så bör det naturligtvis vara. Svenska pensionärsförbundets verksamhet är på svenska, och alla som vill vara med i verksamheten är välkomna, oberoende av partiståndpunkt, språk eller religion.
Varje val är ett ödesval, brukar politiker säga. Den här gången finns det mera fog för påståendet än vanligt. Många stora och viktiga beslut kommer att fattas under de kommande fyra åren. Bl.a. kommer beslutet om den länge planerade lagen om äldreomsorgen att fattas. Det är ingen lätt uppgift att formulera den så att den fyller förväntningarna, speciellt i en tid när statens budget visar underskott. Vi får förvänta oss skattehöjningar, och för pensionärerna är det viktigt att våra inkomster beskattas på samma sätt som andras inkomster. Stora strukturella förändringar inom den offentliga sektorn, också inom kommunerna förestår. I alla dessa förändringar bör vi medverka till en rättvis fördelning av välfärden. De som har det sämst bör stå först i kön när välfärden omfördelas och ökar.
Inom hälsovården pågår en rätt snabb privatisering. Privata företag har bidragit med nytänkande och är ofta snabbare till förnyelse och förändring. Problemet är att privatiseringen sker med små steg och utan helhetssyn. I värsta fall leder utvecklingen till en uppdelning av vården så att de som har råd och de som har jobb använder den privata sektorn. Personer med små inkomster, till vilka många pensionärer och barnfamiljer hör, är hänvisade till den offentliga sektorn. Den privata sektorn kan välja de delar av vården, som är lönsam, medan den offentliga får ta ansvar för den kostnadskrävande och tunga vården. Den privata sektorn har inte heller skyldighet att dejourera. Den privata sektorn börjar, delvis felaktigt, uppfattas som modernare, lönerna är ofta bättre och jobben där blir därmed också attraktivare. En social segregering av hälsovården, som långsamt är på väg, strider mot grundprinciperna i det nordiska välfärdstänkandet. Nästa regering borde se till att den privata och den offentliga hälsovården kan konkurrera på lika villkor. Konstigt nog har den privata sektorn oplanerat favoriserats rätt länge.
I hela västvärlden kan vi se en växande intolerans mot och rädsla för det som är annorlunda. Alla minoriteter drabbas. Trots att en stor majoritet av vårt folk ser vår tvåspråkighet som en naturlig del av vårt samhälle, blir de, som vill minska den svenska synligheten och servicen, allt mera högljudda. Rädslan för invandrare är en del av samma fördomsfulla inställning. Politiker med enkla svar på svåra frågor, oftast en omöjlig kombination, får ett överraskande brett stöd i opinionsmätningarna. Populism och intolerans är oftast en farlig kombination.
Redan inom en nära framtid är det svårt att upprätthålla vården, synnerhet äldrevården, utan invandrare. Antalet vårdbehövande ökar, samtidigt som en stor del av vårdpersonalen blir pensionerad inom de närmaste åren. Det blir definitivt inte lätt att garantera vård på svenska till alla som behöver den. Också språkkunniga personer kan drabbas av demens och glömmer alla andra språk, utom det de först lärde sig.
Det behövs ett betydande politiskt inflytande för att påverka i alla de frågor som nästa riksdag skall behandla, och som är viktiga för oss svenska pensionärer. Inte minst därför är det viktig att vi alla röstar i riksdagsvalet. Bara genom att själv rösta och också uppmana andra kan vi se till att frågor, som är viktiga för oss, får lösningar som är bra för oss. Uppmaningen till oss alla är kort och gott: Upp till val!
OLE NORRBACK
förbundsordförande
.png)
