Samtidigt som vi får allt mera information och vet allt mera, så ökar omvärldens komplexitet. Allt hänger ihop, men det är allt svårare att se hur. ”Fortfarande förvirrad, men på en högre nivå” är en bra sammanfattning av läget när vi vet mera, men ändå inte förstår sammanhangen så mycket bättre. Där är väl de flesta av oss då och då.
Känns vårt liv otryggt ser vi ofta varje förändring eller ny företeelse som ett nytt hot. Många förlorar jobbet när arbetsgivaren flyttar sin produktion till ett låglöneland. Samtidigt flyttar kanske invandrare in i grannhuset, blir kanske företagare eller får jobb, om än till lägre lön. Då förändringarna och det nya upplevs som hot, ökar otryggheten och rädslan inför den egna framtiden. I slutändan kan hat mot förändringarna och det nya, och kanske mot hela samhället uppstå. Då är det lätt att sympatisera med dem som klagar mest och har enkla svar på svåra frågor.
Strukturella förändringar behövs, säger de flesta beslutsfattare. De har säkert ofta rätt. I en ständigt föränderlig värld berör förändringarna oss alla, men för den som därmed blir arbetslös, är det inte lätt att se det storslagna i förändringarna. Åldringar, som tvingas flytta från invanda, trygga miljöer för att vårdstrukturerna förändras, samt deras anhöriga, känner ofta berättigad oro. Man kan vara mycket trygg i sitt boende, också om toaletten är en bit ifrån.
I viljan att förändra strukturerna glömmer vi ibland bort vem de finns till för. Olika modeller för den offentliga förvaltningen ägnas ibland större uppmärksam än konsekvenserna för dem som berörs. Förvaltningen är inget självändamål, den finns till för oss alla, för att vi skall få så god service som möjligt. Företag uppstår, förändras eller läggs ned beroende på om det de producerar kan säljas till priser, som ger lönsamhet. Olönsamma företag är förr eller senare tidigare företag, och sådana ger inga jobb, bara arbetslöshet.
De planerade förändringarna av social- och hälsovården är ett tydligt exempel på när formen är viktigare än innehållet, förvaltningen är viktigare än vad som är bra för oss alla. Utan en bedömning av konsekvenserna för äldreomsorgen och den svenska servicen, så kan man ju inte ens veta hur det går. Det kan inte vara ett bra sätt att sköta viktiga förändringar på. Beslutsfattarna måste bevisa att de verkligen bedömer konsekvenserna av sina beslut. Då kan de också trovärdigt argumentera för dem och få berörda att förstå varför förändringar leder till förbättringar. Söker man inte ens svaren på de svåra frågorna, kan man naturligtvis inte heller hitta dem. Då skall man inte heller förundra sig om förtroendeklyftan växer mellan dem som besluter och dem som berörs. Vi får ett samhälle med misstro och misstänksamhet. Sådana samhällen kan sällan blomstra.
De svåra frågorna måste alltid ställas. Beslutsfattarna har en skyldighet att försöka ge tydliga svar. Vi som levt längre genomskådar lättare de enkla, ansvarslösa svaren på de svåra frågorna. Kanske vi kunde ägna några stunder åt att utmana beslutsfattarna med svåra frågor om det som är viktigt för oss; att förändringarna leder till bättre äldreomsorg på vårt språk, mera trygghet och ett samhälle med tillit.
Ole Norrback
förbundsordförande
.png)
