Vi är alltför bra på att göra ändliga naturresurser till avfall. I jakten på det materiella goda blir farten ibland så hög att vi inte ser alla följder.
”Fort och väl” gäller inte alltid. Vi ser problemen växa på nya och överraskande områden. Nya lagar tvingas fram i allt snabbare takt, och kvaliteten lider. I ett rättssamhälle som vårt skall sådant inte få ske. Kloka lagar får vi med en omsorgsfull beredning, och då behövs tid. Det politiska arbetets trovärdighet försvagas och därmed tilltron till vårt demokratiska system. Vi ser en illavarslande utveckling i allt fler länder, också om orsakerna är flera.
Förr höll ett bostadshus i generationer. Nu är hus i värsta fall vattenskadade innan de ens tagits i bruk. Orsakerna är flera. Planläggningen kan i värsta fall ta tiotals år innan både motiverade och omotiverade besvär har behandlats. När bygget kunde påbörjas, tror sig någon ha sett en flygekorre, och då börjar en ny runda. När spaden äntligen kan sättas i marken skall allt ske i expressfart. Fort blir inte alltid väl. De kommunala myndigheterna, som ju också skall övervaka kvaliteten i det privata byggandet, tycks inte klara av kommunernas egna hus. Det finns knappast någon kommun där daghem, skolor eller äldreboenden inte har mögelskador eller andra problem. De hundratals miljoner euro, som nu krävs för att sanera kommunernas hus, kunde i stället ha använts för t.ex. mera äldreboenden.
Enligt marknadsekonomin ger konkurrensen allt billigare och bättre varor och tjänster. Som regel är det ju så. Den globala marknadsekonomin har dessutom lyft hundratals miljoner mänskor ur djup fattigdom. Marknaden skall vara vår tjänare och inte vår herre, och en fri ekonomi är inte frihet från regler för ekonomin. En global marknad kräver globala regler, och sådan behövs det mera av. Nu kan både miljöförstöring och hutlöst låga löner i fattiga länder ge oss billigare varor. Sådan produktion är varken effektiv eller god.
Också i arbetslivet skall allt gå fort. Särskilt utsatta är barnfamiljerna. Arbetsdagen är stressig, goda föräldrar hjälper barnen med olika aktiviteter och tid behövs också för varandra och för vänner. Det är svårt att få allt att gå ihop. När kraven känns övermäktiga blir de svåra att hantera. Mänskliga relationer kan inte skötas med klockan i handen. Då blir ”fort och effektivt” bara illa.
Med åren blir ”fort, effektivt och väl” allt svårare att leva upp till. Det hjälper inte, vi blir långsammare. Samma mätare av effektivitet kan inte användas inom äldreomsorgen och snöröjningen, och priset får inte bli för dominerande inom vården. När vi själva blir långsammare förändras våra förväntningar. Fem minuter hemvård per dag för en ensamboende åldring kan tyckas vara effektiv men är definitivt inte god.
Kanske det är åldrandet – eller efterklokhet! – men ibland kan man tycka att jakten på det materiella goda får dominera våra liv för mycket. Konkret upptäcker vi det senast när våra efterkommande visar föga intresse för alla de prylar vi samlat på oss. Lite långsammare takt och mera eftertanke kunde hjälpa oss att hitta andra, viktiga värden. Effektivt är inte alltid bra, och fort är inte alltid väl!
.png)
