I valet röstar vi på det parti och den kandidat med värderingar och åsikter som vi själva delar. Att inte rösta betyder att vi ger mera makt till dem som har åsikter långt ifrån våra. Det är ju inte klokt. Därför röstar vi.
Traditionellt har skillnaderna mellan partierna synts tydligast i den ekonomiska politiken. På högerkanten har man talat för en marknadsekonomi med få regler, på vänsterkanten för ett stort statligt inflytande.
Idag bekänner sig partierna med vissa skillnader till marknadsekonomin. Paradoxalt nog finns förmodligen de råaste kapitalismen nu i det kommunistiska Kina.
Andra skiljelinjer har blivit tydliga och nya har uppstått. En skiljelinje går mellan de värdekonservativa och de liberala, som syns inom de flesta partier. Inställningen till sexuella olikheter är ett exempel. En annan är inställningen till det internationella samarbetet. En del vill stänga gränser, hindra invandring och målar det mesta som kommer utifrån som olämpligt eller farligt. Andra anser att många av våra utmaningar kan lösas bara i internationellt samarbete. Miljöproblemen, klara regler för handel och penningmarknad och kampen för mänskliga rättigheter är sådana. Vår välfärd är helt beroende av att handelshindren är få och reglerna tydliga.
En tredje är inställningen till förändringar. En del ser dem mest som hot, andra försöker se möjligheter i dem. En ständig rädsla för alla förändringar betyder att inte heller de nyttiga genomförs. Nu som alltid behövs nyfikenhet, vilja att pröva nytt, lära nytt och tro på mänskan för att göra ett bra samhälle bättre, oberoende av ideologisk grundsyn.
Demokratin fungerar sällan snabbt. I länder med många partier behövs kompromisser för besluten, och ibland tar det tid att få ihop en majoritet. När snabbhet nu är en dygd minskar förståelsen för demokratin.
Vi ser det i många länder. Stödet för politiker med enkla svar på svåra frågor, orealistiska löften om resultat genast, och bristande respekt för regler och avtal växer i många länder. När den karga verkligheten möter behövs syndabockar.
De som är annorlunda, minoriteter och omvärlden i stort utpekas för att det inte går som populisterna lovat. En självgod populist begår ju inga misstag, det är alltid någon annans fel!
Det finns likheter mellan populister och massmedier. Båda lever på det spektakulära, det sensationella, på att stärka olikheterna och på det negativa. En negativ händelse är alltid en större nyhet, också när en positiv händelse har större betydelse för mänskorna. Vulgärdebatten på nätet har i alla fall tvingat seriösa massmedier att tänka om. Tyvärr har seriösa partier börjat slira när det gäller grundrättigheter och människosyn. Det är mycket oroande. Så skedde också på 1930-talet, och följderna vet vi.
Vi som levt längre och sett följden av ondskans regimer i Europa under 1900-talet, har en skyldighet att nu tydligt avvisa alla försök att urholka demokratin och vår nordiska välfärd. Det är en självklarhet att vi röstar, men lika självklart bör vi uppmana yngre att rösta.
Det är inte likgiltigt vem vi röstar på. Det är i högsta grad i vårt eget intresse att rösta på dem som står upp för vår nordiska välfärd, för seriöst politiskt arbete och för demokrati.
.png)
