Som alltid syns det negativa mest i massmedierna. I alla fem undersökningarna sedan 2007, har en klar majoritet ansett att åldersdiskriminering förekommer, att ungdomen idealiseras och att äldre bemöts som andra klassens medborgare. Samma uppfattning tycks också finnas bland de yngre. Orsakerna är oklara, eftersom sådana inte direkt hade efterfrågats. De är antagligen många, och i nästa undersökning borde det finnas tilläggsfrågor om orsakerna till den negativa uppfattningen. Då är det också lättare att vidta åtgärder.
Några orsaker kan ha att göra med själva åldrandet. Kommer min pension att räcka till, får jag vara frisk, får jag den vård jag behöver, blir jag mycket ensam? De här är frågor som oroar många. Förväntningarna är tydliga på att pensionärsförbunden skall vara aktivare påverkare mot de negativa attityderna, och tydligt tala för pensionärerna i den här typen av frågor.
Vi pensionärer är ju en brokig skara och svaren i rapporten är därför också ibland lite spretiga. En växande andel, närmare hälften, litar på att pensionerna kommer att räcka till också om tio år, men lite mer än hälften oroar sig för att de inte räcker.
Det finns också mycket positivt att notera. Igen säger sig ca hälften vara villig att fortsätta i arbetslivet på deltid. De svaren pekar på behovet av en större flexibilitet vid pensioneringen. Att successivt trappa ned arbetet borde rimligen vara av allmänt intresse bl.a. då vi har brist på arbetskraft i flera branscher. Många, men inte alla, upplever övergången från heltidsarbete till fulltidspensionär över en natt som problematisk.
Det mest positiva i rapporten är att många pensionärer är nöjda med sitt liv, vilket delvis står i konflikt med synen på pensionärernas allmänna situation, som redovisats ovan. I en skala på 1 – 10 är pensionärernas medeltal 8,18, för hela befolkningen är motsvarande siffra 7,32 när det gäller hur nöjda de är med livet idag. När det gäller livet om tio år är pensionärernas medeltal 7,63, för hela befolkningen är siffran 7,40. Pensionärerna är alltså klart mera nöjda med sitt liv än befolkningen i snitt, och är dessutom mera optimistiska om sin egen framtid. Det skulle väl knappast någon ha trott!
De svenskspråkiga som svarat är något tiotal, och långt gående slutsatser av deras svar kan inte dras. Åsikterna mäts också enligt partitillhörighet, vilket ibland gör det problematiskt att särskilja opinionen bland svenskspråkiga. Några kommentarer är ändå värda att notera.
Svenskspråkiga tycks vara mera benägna att ansluta sig till en pensionärsförening. Av pensionärsförbundens 300 000 medlemmar är vårt förbunds andel nästan 7 procent, vilket är klart högre än den svenskspråkigas andel av befolkningen. Totalt har antalet medlemmar i hela landet ökat med någon procent sedan 2007, medan medlemsantalet i Svenska pensionärsförbundet ökat med ca 25 procent. En annan märkbar skillnad är att de som kan tolkas som svenskspråkiga är mera nöjda med bl.a. intressebevakningen än svarandena i snitt.
Tyvärr är rapporten bara på finska, men ett sammandrag skall vårt förbund översätta. Rapporten bekostas av förbunden och viljan att skapa också en svensk version är tyvärr mycket begränsad.
.png)
