Sambandet mellan mera utbildning, större pension och bättre hälsa har ju bekräftats i många andra undersökningar. Det är väl ingen överraskning att mycket annat än pengar påverkar livskvaliteten. God hälsa, vänner, en livskamrat, meningsfulla aktiviteter är några viktiga faktorer. Många är nöjda trots små inkomster och missnöjda, välbeställda pensionärer finns också. Pensionärerna är ju en mycket heterogen grupp. En del har det bra, de flesta har det hyggligt och några far illa. Egentligen är vi ju som folk är mest, för det är ju just vad vi är.
Skillnaden mellan tätort och landsbygd är tydligare än man kunde tro. Statistiskt är 20 procent av landsbygdens pensionärer småinkomsttagare, i tätorterna är siffran 10 procent. På landsbygden är man mera missnöjd med pensionens storlek, men trots det lika nöjd med levnadsstandarden. Orsakerna kan man bara spekulera över. På landsbygden kan man delvis leva billigare; man kan producera en del av maten själv, boendet och uppvärmningen kan kosta mindre, men kostnader för nödvändiga resor är ofta högre.
14 procent av 63 – 74-åringarna, som har arbetspension arbetar fortfarande. Igen är välutbildade, män, företagare och friska överrepresenterade. Andra undersökningar visar att nästan hälften gärna fortsätter i arbetslivet efter pensioneringen. När vi nu har brist på arbetskraft i många branscher, är pensionärerna en outnyttjad resurs. Det skulle vara till nytta både för samhället i stort och för de pensionärer, som vill jobba vidare, med flexiblare övergångar till pensioneringen. Nu jobbar man för fullt ena dagen och följande dag är man pensionär på heltid. Med en successiv övergång kan man också lättare överföra kunskaper och erfarenheter till dem som tar över.
Pensionärerna hjälper ofta barn och barnbarn, mest ekonomiskt, men också med praktiska frågor. De yngre generationerna hjälper också pensionärerna, men i klart mindre omfattning och mest i praktiska frågor. Om generationerna bor långt ifrån varandra, vilket ju är vanligt, är praktisk hjälp i båda riktningarna svåra eller omöjliga att ge. En dryg tredjedel av pensionärerna ger hjälp, en fjärdedel både ger och får hjälp.
Igen har vi fått bekräftelse på att pensionärerna är en resurs både för närmiljön och för samhället i stort.
Både den här och andra undersökningar visar på oro över framtiden. Kommer pensionen att räcka till om jag blir sjuk, blir ensam, när kostnaderna stiger eller nya uppstår? I en annan undersökning uppger cirka två tredjedelar att pensionärer diskrimineras. Orsakerna till den uppfattningen borde klarläggas bättre för att lättare kunna vidta de rätta åtgärderna. Vi jämför ju inte bakåt i tiden utan med hur andra har det nu och med hur vi ville ha det, vilket är helt naturligt. Materiellt ha vi ju alla det bättre än någonsin, men det är i nuet vi lever, och vi har vant oss vid att ständigt få det bättre.
Samtidigt visar flera undersökningar att pensionärerna ser ljusare på framtiden än de yngre generationerna. Det är förvånande både med tanke på livsskedet och den oro som samma undersökningar har pekat på. En mera avspänd inställning till själva livet är kanske en orsak.
Forskningen om oss pensionärer är mycket omfattande. Det mesta är intressant läsning, och beslutsfattare har nog material att tillgå. Förutsättningarna för kloka beslut finns, och väl är det.
.png)
