Personer med mera utbildning och högre inkomster tenderar att ha bättre hälsa och också att leva lite längre. Dessutom tenderar kort utbildning att gå i arv. Lång utbildning ger inte automatiskt höga inkomster, men ger ändå mera kunskaper om bland annat hur man sköter sin hälsa. Den nordiska modellen för välfärd har ju som syfte att avlägsna sådana skillnader. Här finns alldeles tydligt mycket att göra ännu.
Hög ålder är ju naturligtvis ingen sjukdom, men hög ålder gör oss mera mottagliga för olika sjukdomar. Det gäller i högsta grad också covid-19, som påverkat vårt dagliga liv och hela världen så påtagligt under ett halvt år. Epidemin har ju ökat dödligheten bara mycket marginellt och under en kort period på våren i vårt land, men läget är mycket annorlunda hos vår granne Sverige. Av de cirka 6 000 dödsfallen där är en bit över 5 000 70-plussare. De flesta av dem har säkert haft andra underliggande sjukdomar, men viruset har klart drabbat äldre hårdare. En orsak till skillnaden mellan länderna kan vara att vi i vårt land är mera lyhörda för myndigheternas rekommendationer, men det finns säkert också andra orsaker.
Justitieombudsmannen(JO) hade mottagit klagomål om rekommendationerna att 70+arna skulle hålla sig hemma som diskriminerande.
Helt riktigt ansåg JO att så inte var fallet. Rekommendationerna gjordes ju av omtanke, inte för att diskriminera. Däremot ansåg JO att åldersgränsen var för skarp och det inte framgick tydligt att det var fråga om just rekommendationer. Också på den punkten är det lätt att instämma i JO:s utlåtande.
Det är ändå skäl att komma ihåg att varje beslut fattas på basen av kunskapen som finns just då, inte på basen av den man får senare. När viruset kom visste ju ingen hur allvarligt läget kunde bli.
Det finns massor av sjukdomar vi kan drabbas av, men vi kan ju inte gå omkring och vara rädda för dem hela tiden. Vi måste också våga leva och ta hand om både oss själva och varandra. Det är fortfarande mycket viktigt att följa rekommendationerna om sådant som avstånd och hygien, speciellt när antalet corona-
smittade på nytt tycks öka.
Samtidigt ska vi också komma ihåg att sköta hela vår hälsa. Många äldre tog de första rekommendationer för bokstavligt, och kanske inte ens ännu vågar röra sig ute mer än det som är ytterst nödvändigt. De som redan före epidemin led av ensamhet, fick det ännu svårare, när de uppmanades att stanna hemma.
Av rädsla för att smittas av covid-19 vågar inte alla nu gå till läkare fast det finns orsak. Då skjuter man bara problemen framför sig, och de kan dessutom växa. Ont kan inte botas med värre.
De sociala kontakterna är mycket viktiga för hälsan, välbefinnandet och för livskvaliteten. Efter att verksamheten i hela förbundet varit på sparlåga i flera månader, måste vi nu hitta former för att träffas och umgås, men samtidigt följa myndigheternas rekommendationer. Några föreningar har goda planer för hösten, som beaktar våra behov av att träffas, men inom de ramar som myndigheterna gett oss.
Rikedom kan inte mätas bara i pengar. Goda vänner, utmaningar för både huvudet och kroppen samt sporrande stöd från andra är ett kapital som håller oss friska, mer än pengarna. När våra inkomster inte ökar mera kan vi i stället bygga upp det här andra viktiga kapitalet. Hela vårt förbund finns till för att hjälpa oss i det avseendet.