Utbildningen ger inte bara kunskaper, den ska dessutom informera oss om värderingar, som också kan hjälpa oss och andra till ett gott liv. I en snabbt föränderlig värld behövs ständigt nya kunskaper. Däremot är värderingarna bestående över tid, också om de kan nyanseras när verkligheten förändras. Bestående värderingar kan få nya uttryckssätt.
Vi vill gärna tro att mera kunskaper ska göra oss immuna mot fanatism, få oss att genomskåda simpla förenklingar och direkta lögner, samt ge oss styrka att bekämpa hat och ondska, kort sagt; göra oss mera bildade. Sådan är tyvärr inte alltid verkligheten.
Extrema politiska och religiösa rörelser har överraskande ofta ledare med en lång och gedigen utbildning. Radikala fascister och kommunister hade ledare med akademisk utbildning också i vårt land. När kristendomen ännu spreds med svärdet i hand stod kyrkans ledare bakom. De hade då den bästa skolningen av alla. Ledare för den radikala islamismen, liksom för de radikala nationalistiska rörelserna i dag är verkligen inga analfabeter. Goda kunskaper kan tyvärr missbrukas, och inte bara av fanatiker.
Man kan känna stor besvikelse över att också personer med lång utbildning låter sig lockas av väl förpackad vilseledande information, av förvridna konspirationsteorier och av fullständigt orealistiska framtidsplaner. Varför ger inte mera kunskaper en bättre grund när vi formar våra åsikter?
Varför vill somliga tro mera på färgstarka lögnare än på forskare och allmänt godkända fakta? Varför leder inte en god utbildning till en god bildning hos alla? Det frågtes blott, för att citera fänrik Ståhl i dikten där han beskrev det han upplevde som ett svek när Sveaborg gav sig utan strid.
Vi som levt länge har rimligen bättre möjligheter att se osunda drag i vår omvärld. Vi har sett och upplevt följderna av ondskans ideologier, men vi har också sett de mycket goda frukterna av samarbete, respekt och omtanke. Vår välfärd och vårt trygga samhälle är inte byggt på rädsla för varandra utan på tillit.
Det har sagts förr men tål att upprepas; vårt samhälle är inte felfritt och blir aldrig färdigt. Vi vet i alla fall att grundstenarna i vårt nordiska välfärdsbygge är de riktiga. Respekt för varandra och för våra gemensamma regler är två viktiga grundstenar. När de och andra grundstenar ifrågasätts, som nu sker i allt flera länder, då måste vi reagera, och tydligt. Vår tids Sveaborg; vårt rätts- och välfärdssamhälle ska försvaras nu, inte med svärd, utan med pennan, det vill säga datorn, med mod och med goda argument.
Kultur är temat för det här numret av God Tid. Ordet kultur innehåller så mycket, men enligt en definition betyder ordet odling. Man behöver inte vara bonde för att inse att odling kan bedrivas på många olika sätt. En god odlare är väl rimligen ute efter en god skörd. Man ska tänka på vad man odlar, hur man odlar, hur man gödslar och komma ihåg att växelbruk, det vill säga mångfald är att föredra.
Vi vet också att tar ogräset över så blir skörden dålig. Det verbala ogräset, som nu tilltar inte bara i de sociala medierna, är ett allvarligt hot mot oss och vår kultur. Trumpismen finns tyvärr kvar, också i vårt land, fast personen förlorat sin makt.
Kampen för det goda tar aldrig slut, och i den behövs vi alla.
.png)
