För kommunen är det ofta billigare att pensionärerna bor kvar i sin bostad så länge som möjligt.
Alltför få bostäder är tyvärr anpassade till de äldres behov. När dagens pensionärer bildade familj och skaffade bostaden, byggdes många flervåningshus utan hiss. Då var trapporna ingen utmaning, nu är de det. I få äldre hus är dörrar och våtutrymmen anpassade för rullator eller rullstol. En anpassning av äldre bostäder till de behov en pensionär med begränsad rörelseförmåga har, beräknas kosta hundratals miljoner. På landsbygden bor en del pensionärer i för stora, för dyra och i icke anpassade bostäder.
Hemvården ökar när allt flera bor kvar i sin bostad. I äldreboenden är kvalitetskontrollen bättre och storleken på personalen är mera reglerad. Hemvården borde få samma kvalitetskontroll och regler för personalen. Personalomsättningen är också stor i hemvården. Ensamboende äldre kan känna oro när ständigt nya och okända mänskor kommer in i hemmet. I glesbygden bor äldre långt ifrån varandra, och bara att köra mellan dem tar av vårdarens arbetstid, som i stället kunde vara kvalitetstid för de äldre. Paradoxalt nog kan samma problem finnas i tätorterna, bl.a. då vårdaren länge får söka en parkeringsplats.
Antalet närståendevårare ökar när allt flera äldre bor kvar i sin bostad. För samhället är den vårdformen allra billigast. Bättre möjligheter till avlastning skulle ge närståendevårdare mera krafter. Om krafterna sinar hjälper det inte bara med varma och starka känslor för den man vårdar. Omtanken kan tyvärr ha rent fysiska begränsningar.
Kreativ fantasi har ändå använts när olika boendeformer för äldre har utvecklats. Idealet är att ha boenden, som är anpassade till ett föränderligt behov av service och hjälp, när den egna förmågan avtar. De flesta pensionärer är ju sociala och vill gärna träffa andra mänskor. Samtidigt borde man undvika en alltför långt gående segregering enligt ålder. På några orter har man rum både för unga, ofta studerande, och pensionärer i samma hus. Några har också placerat dagvården av barn i anslutning till äldreboenden. De här lösningarna skapar möjlighet att träffas mellan generationerna. Många äldre träffar inte sina barnbarn så ofta därför att de bor på andra orter. Det betyder samtidigt att barnen sällan har kontakt med gamla mänskor. För förståelsen, och dessutom för livskvaliteten, är det viktigt att det finns ett naturligt umgänge mellan mänskor i olika åldrar.
Alla är vi olika. Enligt undersökningar förekommer känslan av ensamhet också i äldreboenden, där man ändå har många andra i samma ålder nära intill. En orsak är säkert att den personliga förmågan att samtala och röra på sig kan vara så olika. En mentalt pigg pensionär, men med problem att röra sig, kan känna vantrivsel och till och med ensamhet om flera andra i omgivningen är drabbade av demens. I alla boenden finns kanske inte resurser att beakta de personliga behoven tillräckligt.
Det finns mycket kvar att göra för att förbättra de äldres boende. Ibland glömmer vi ändå hur mycket vårt samhälle har förbättrats under vår livstid. Vår barndoms fattighjon skulle förmodligen se dagens äldreboende som ett förstadium till himmelriket. Den jämförelsen stärker viljan att fortsätta arbetet för ett bättre liv för oss alla.
Ole Norrback
.png)
