Snart flyttas ansvaret för vården och omsorgen över till välfärdsområdena, och över hälften av kommunens budgetmakt försvinner. Kommunens ansvar krymper kännbart.
Är det då någon idé att rösta i kommunalvalet? Jo absolut. Alla andra uppgifter finns ju kvar. Kommunen kan fortfarande vara motorn när det gäller den allmänna utvecklingen. Kommunen planerar markanvändningen och infrastrukturen. Kommunen skall undanröja hinder för investeringar och därmed göra det möjligt att skapa jobb. Kommunen har ansvar för grundskolan, gymnasierna och yrkesutbildningen. Kommunen skall bidra till att gynnsamma förutsättningar för den breda fritidssektorn skapas och upprätthålls. Stämningen i en kommun skapas ju av invånarna, men fullmäktige kan visa vägen med öppenhet, med en positiv attityd till förnyelse och med respekt för olikheter i åsikter och mellan mänskor. Fullmäktige kan inte besluta att nu skall alla trivas, men med sitt agerande och sina beslut kan förtroendevalda påverka stämningen i samhället. Listan över uppgifter för kommunen är längre än så här.
Ansvaret för det förebyggande och hälsofrämjande arbetet är en nygammal uppgift, men det tydliggörs när ansvaret för själva vården lyfts av. Ett gott samarbete mellan kommunerna och organisationerna är förutsättningen för framgång. All verksamhet i Pensionärsförbundet och i de flesta andra organisationer är i bästa mening förebyggande och hälsofrämjande. Vi har aktiviteter för det mentala och fysiska välbefinnandet och vi är de sociala nätverken där vi kan umgås och trivas och där vi månar om varandra. Både kommunerna och föreningarna har en gemensam utmaning: Hur når vi dem som behöver oss mest? De friska behöver ju inte medicin, det förebyggande och hälsofrämjande arbetet skall i första hand riktas till dem som mest behöver oss. För att nå resultat måste det uppsökande arbetet prioriteras. Åtgärderna måste vara väl fokuserade.
Så Pensionärsförbundets ordförande jag är, vill jag peka på en utsatt grupp: De unga, mest pojkar, som slås ut redan i grundskolan. Både i medmänskligt och i ekonomiskt hänseende är det lönsamt att satsa på dem. De måste få hög prioritet. Bland oss äldre måste ensamheten, och i ännu högre grad efter koronan, vara ett fokuserat område.
Våra politiska partier har ju skapats kring värderingar, som förenar medlemmarna. Skillnaderna mellan partierna har blivit tydligare under senare tid, men också skillnaderna inom en del partier. Det gör det lättare för väljarna. Väljarkompasser är avsedda att hjälpa oss att hitta rätt parti och kandidat. De är nog ett mycket trubbigt instrument. Förenklingarna är stora, och de personliga egenskaperna, som kan vara helt avgörande för framgång i det politiska arbetet, finns inte alls med. Titta gärna på kompasserna, men lita inte på dem.
En säregen grupp kandidater finns i de flesta partier: De som är med för att vara emot. Ofta misstänkliggör de alla andra. Se upp med dem. Vi behöver ifrågasättare, men med ansvar. Det finns också en annan säregen grupp: De som vill lysa offentligt och behaga alla. De är sällan till nytta när krassa beslut skall fattas.
Förlåt de här pekpinnarna. Vi gamla kan nog skilja likt från olikt. Och vi gör ju som vanligt. Vi röstar och vi uppmanar andra att göra det. Gott val!