Oron i ekonomin fortsätter. Hittills har den inte påverkat oss pensionärer nämnvärt. Krisen har tom. delvis varit fördelaktig för pensionärerna. Det s.k. brutna indexet innebär att pensionshöjningarna till 80 procent räknas på levnadskostnaderna och 20 procent på löneförhöjningarna. När kostnaderna stiger mera än lönerna vinner pensionärerna, vilket nu skett två gånger. Världen kan ibland vara bra underlig. Fortsätter krisen under flera år, kan vi plötsligt stå i den situationen att andra vill avstå från det brutna indexet, men inte av omtanke om pensionärerna, utan för att begränsa den snabba ökningen av kostnaderna för pensionerna. Paradoxalt nog kan pensionärsorganisationerna då bli de ivrigaste försvararna av det brutna indexet. Vi får se vad som händer.
Den nya regeringens program ger en för optimistiskt bild av vår ekonomi. Överstora vallöften har alltid varit dyra för folket, isynnerhet om löftesgivarna på allvar tror att löftena går att infria. Utsikterna i ekonomin är dessutom dystrare nu än när programmet skrevs. Förslaget till statsbudget för nästa år kommer att avslöja graden av realism i regeringen. Skatter och avgifter kommer att höjas och kostnaderna kommer att skäras ned, vilket kan drabba servicen.
Vi har all anledning att följa med beredningen av den utlovade lagen om äldreomsorg. Det förslag, som utarbetades av den förra regeringen, innehåller en mycket allvarlig brist. Förslaget säger nämligen ingenting alls om var pengarna skall tas. Utan pengar får lagen ingen betydelse. Då får vi besvikna pensionärer, frustrerade tjänstemän och en ökande misstro mot alla makthavare. Lagen behövs, men då måste också lagstiftarna se till att resurserna räcker till för den verksamhet lagen anger. ”Så ska vi ha´t, men var ska vi ta´t” sa Erk och Maja till varandra i Gustav Frödings dikt. Nya pengar kommer inte att finnas under en överskådlig tid. Skall lagen om äldreomsorg förverkligas skall någon annan serviceform krympas, vilket är lättare sagt än gjort.
För första gången vill i alla fall regeringen använda sig av pensionärernas sakkunskap i beredningsarbetet. Inom pensionärsorganisationerna ställer vi mer än gärna upp. Det här årets ordförande i Pensionärernas intresseorganisation, Kalevi Kivistö, hördes när regeringsprogrammet skrevs. Den nya principen ger oss möjlighet att påverka i beredningen, men den ger oss naturligtvis inte makt över besluten. Den makten tillkommer, som sig bör, endast våra folkvalda.
Avsikten är också att äldreråden i kommunerna skall bli lagstadgade. Det förslaget mottas säkert väl i pensionärsorganisationerna. Reell beslutanderätt kommer de knappast att få. Också i kommunerna är det de folkvalda, som har makten och fattar besluten. En del äldreråd har tydligen haft svårt att skapa en egen, meningsfull verksamhet. Uppgiften är och förblir att i första hand fungera som rådgivare. Betydligt oftare än hittills kunde äldreråden ta egna initiativ. Ifjol, när vi i Spf hade ordförandeskapet i Pensionärernas intresseorganisation, sände vi ett brev till alla äldreråd i kommunerna med uppmaningen att be om utvärdering av kvaliteten i äldreomsorgen. I efterskott bad vi om kommentarer om vilka åtgärder vårt brev lett till. Svaren var rätt få och de vidtagna åtgärderna var ännu färre. Det här lilla testet avslöjar en del om läget i äldreråden. – Det bör ändå sägas att det finns äldreråd, som tom irriterar kommunledningen med sin aktivitet och sina initiativ. Medborgarinflytande bygger ändå mest på medborgarnas egna initiativ, i äldreråd eller i andra sammanhang, och mindre på vad lagarna stadgar.
Så en intressant iakttagelse. Som alltid efter val finns det partier och politiker, som gett flåshurtiga vallöften, men som nu är bara flåsiga och inte alls hurtiga, när deras löften möter den karga, ekonomiska verkligheten. Där tycks varken en del väljare eller en del politiker bli klokare.
OLE NORRBACK
förbundsordförande
.png)
