Pensionsskyddscentralen – en aktiv pensionsaktör (God Tid 9/2011)

Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO var nyligen (25.11) på besök hos Pensionsskyddscentralen. Vi fick höra verkställande direktören Jukka Rantalas anförande om aktuell pensionspolitik och forskningsavdelningens avdelningschef Mikko Kauttos jämförande analys av utvecklingen av pensioner 2000–2010.
   Diskussionen inom pensionspolitiken är just nu i ett vakuum på grund av att Europeiska kommissionen inom kort har lovat att ge ut vitboken om pensioner, som är ett riktgivande ställningstagande om de europeiska pensionerna. Vitboken är åter i väntan på att den europeiska ekonomin ska stabilisera sig, bland annat vad gäller euroobligationer och diskussionen om fonderna.

Inom den finländska pensionspolitiken är det två saker som Rantala främst påpekade: dels en hållbar pensionsutveckling, som är beroende av marknads- och finansmarknaderna, dels ett konkurrenskraftigt finländskt samhälle. Europeiska unionens (EU) och Finlands konkurrenslagstiftning gäller också arbetspensionssystemet, både de lagstiftade och de arbetsmarknadsbaserade pensionerna, där konkurrensen är liten. Vid konkurrensen ska både pris och kvalitet och effektivitet på kundservicen beaktas. Oftast är det endast arbetsgivarnas gottgörelser som räknas, men det ska inte ensamt vara utslagsgivande. Även exempelvis bolagens rehabiliteringsprogram och tillmötesgående för pensionärer ska beaktas.
   Rantala tog upp pressen på en högre pensionspremie för att täcka underskottet i hållbarhetskalkylerna för pensionerna och visade en del scenariobilder för pensionernas utveckling. Han sade att till 2035 kommer trycket på högre pensionspremier att öka, efter det utjämnas pensionsbetalningen och pensionsinvesteringarna ökar. Allt beror ändå på en god konkurrensförmåga för företagen, den ekonomiska utvecklingen totalt, medborgarnas förtroende och pensionernas tillräcklighet.

Mikko Kautto jämförde pensionärernas utkomst under det senaste decenniet, 2000–2010. Kauttos forskning omfattade drygt 10 000 personer från dimensionen hur mycket pensionerna har utvecklats och hur lätt pensionärerna tycker att deras ekonomiska situation är. Kautto kom fram till att pensionerna till de 700 000 personer som varit på pension före 2000 hade en reell pensionsökning på 13 procent under granskningsperioden. De som blivit på pension under 2000-talet, även cirka 700 000 personer, hade en reell ökning med cirka 20 procent. I början av 2000-talet var endast en tredjedel av de cirka 72 000 pensionärerna ålderspensionärer, medan en större del gick i invalid- eller arbetslöshetspension eller förtida ålderspension. Enligt Kauttos undersökning har tre fjärdedelar av alla pensionärer (personer över 65 år) meddelat att de inte upplever svårigheter med sin utkomst. Enligt Kauttos undersökning har pensionärernas ekonomiska ställning inte försämrats gentemot löntagarnas under 2000-talet.
   Däremot har de som bor ensamma, är under 54 år och har svårigheter med bostad och hälsa svårt med ekonomin. De som får garantipension, invalid- eller arbetslöshetspension före pensionsåldern har det svårt och deras ekonomiska situation har försvårats kännbart jämfört med löntagarnas under granskningsperioden. Majoriteten av dessa personer är män, och de är utsatta i samhället. De upplever att deras utkomst inte räcker till.

Trots att Finland ska vara ett välfärdsland har tyvärr inte alla möjlighet till en tillräcklig utkomst. Den nivån är individuell. Många som upplever att de har låg pension arbetar under pensionstiden för att dryga ut sin pension. Det är inte alltid möjligt på grund av funktionsförmåga eller ålder. Här borde samhället hjälpa mer. Systemet med invalid- och arbetslöshetspension var förut sådant att man inte kunde arbeta på sidan om för att inte gå miste om sina förmåner. Lyckligtvis håller detta på att ändras och har delvis redan ändrats. Det är mycket viktigt att äldres erfarenhet och resurser tas till vara, men ofta betalar man inte för den. Det här är ett tema som förbundet ska ta upp under 2012 då vi har EU:s temaår ”Aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna”. Vi måste arbeta för ett samhälle där alla upplever att de klarar sin utkomst.

VERONICA FELLMAN
verksamhetsledare