Om några alternativa lösningar

Höga har diskussionens vågor gått kring frågan om museiprojektet Guggenheim i Helsingfors – var, hur, när, varför, innehåll, kostnader, besökare o.s.v. Som skattebetalare i Esbo borde man väl helst ligga lågt i frågan, men jag tar mig ändå friheten att framkasta några tankar om alternativa lösningar, som visar hur de ekonomiska satsningarna (samt brandet) också kunde användas.

I skrivande stund är det drygt 20 minusgrader utanför min skrivkammare. Under sådana förhållanden är det viktigt att få någonting varmt i sig, en mugg varm saft t.ex.  Muggenheim kunde vara det rätta stället.
   Skolväsendet i huvudstaden är ju föremål för nyplanering och olika lokaliteters fördelar vägs mot varandra. Viktigt är ju att eleverna trivs i skollokalerna, i det som brukar kallas plugget. Alltså en satsning på ett hemtrevligt Pluggenheim.

Hemlösa och andra uteliggare får ju inte bli bortglömda, om vi vill värna om åtminstone en viss nivå på välfärden, mitt i de internationella finanskriserna. Som jag har en känsla av att majoriteten av uteliggarna är av manlig sort, kunde det vara bra med ett Gubbenheim. Och de långvarigt hemlösa måste ju få något slag av härbärge, inte nödvändigtvis med överdriven lyx och stora panoramafönster. Nej, mycket vore vunnet med ett Gluggenheim. Och nu när rökning på olika sätt försvåras kunde t.ex. piprökare förpassas till ett mera avlägset Snuggenheim.
   En viss minskning av arbetslösheten kan kanske åstadkommas, särskilt nu när stormarna haft omkull så många träd, att satsa på sågning och klabbning i ett centralt beläget Huggenheim. Också medicinska aspekter kunde beaktas, t.ex. för personer som en längre tid inte fått tillräckligt c-vitaminer. Uppförandet av ett Skörbjuggenheim tar sig som en naturlig lösning.

Allt detta ställs härmed kostnadsfritt till de beslutande kulturpolitikernas fria disposition, intygar härmed, småleende i Mjuggenheim,

ANDERS G. LINDQVIST